Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1855, sida 3

(Insändt.) Hvem kan se nöden i dess mest härda och bistra skepnad sträcka sin spira öfver värnlösa små och en olycklig utarmad moder, utan att försöka räcka dem en hjelpsam hand? — Se här orsaken hvarföre man vågar vända sig till en välgörande allmänhet för att bedja: tröttna ej att hjelpa — på det att när nöden är som störst, hjelpen må vara nära. Amnet för denna bön, — med få förändringar alltid detsamma när nöd och elände beträder den olyckliges tröskel — lyder i sammandrag sålunda: Enkan efter aflidne Segelsömmare-gesällen C. A. Svensson — Johanna Albertina Svensson, född Gillberg — efter mannens död lemnad utblottad, utan alla tillgångar eller arbetsförtjenst, samt moder till fem barn, hvaraf det äldsta åtta, det yngsta endast ett år gammalt, är försatt i den mest tryckande fattigdom, och iföljd deraf äfven i den bittra nödvändighet att antingen anropa medmenniskors medlidande, eller att med förtviflan i hjertat neka sina stackars barn det nödvändigaste — födan. Lyckliga föräldrar, ni, som bättre lottade, kunnen för edra barn bereda gladare dagar — ömma moder, som ej utan smärta kan neka dina små älsklingar upplyllandet af deras minsta önskningar — tänk på denna arma moder, som ej engång förmår uppfylla sina barns upprepade böner: gif oss bröd! De barmhertiga menniskor, som fästa uppmärksamhet vid denna enkla framställning af en betryckt familjs i hög grad olyckliga belägenhet, torde godhetsfullt lemna sina bidrag till Handl. G. Lundgren eller Herr Helander Wallin, som lofvat afgifva redogörelse i tidningarne. Välsignelse följe de barmhertige!