Detta lostal öfver Domenico afbröts af ett åskslag. Man hörde nere på gården till villan ett så häftigt skrik att alla foro upp. I samma ögonblick instörtade Amarella i rummet, blek, med uppspärrade ögon och i den våldsammaste sinnesrorelse; hon berättade att Menicos häst hemkommit ensam med tyglarne hängande kring halsen. Menico var den bäste ryttare i Lariccia; man kunde fördenskull ej antaga att hans häst kastat af honom. Hade han blifvit offer för ett nedrigt försåt? Man kände ej att han hade någon fiende. Toto skyndade ned åt vägen, följd af Amarella och allt husfolket. De hade ej gått tjugu steg innan de mötte en hop bönder, hvilka buro Me nicos kropp på en bår. En kula hade gått igenom hufvudet på honom från den ena siden till den andra. Några minuter sednare anlände byns saltskär. Det var en liten jovialisk man, som förklarade, att man ej hade annat att göra än att draga försorg om en god furukista; hjernan var genom-kjuten, sade han, och han skulle vara kall inom en timma. — Stackars Menico l tillade han, jag skulle gerna vilja göra något för dig, men jag är ingen trollkarl. Den sårade inbars i ett af rummen på nedra botten. Toto och Tolla ville ej lemna ho