stridssaltet. Om mitt råd gäller något, så res vi redan i morgon. För koleran är ej mera att frukta; hösten är snart förbi, och vi kunna eldduktigt i kaminen. Det finnes intet, som qvarhåller oss i Lariccia, men allt kallar oss ull Rom. — Han har rätt, sade grefven. — Hvilken lycka! utropade Tolla. Jag skall få se honom i morgon I — Vi taga med oss Menico, sade grefvinnan. Jag har hört att Tobias, den gamle portvaktaren, super sig full och slår sin hustru. Menico skall öfvertaga hans plats. — Så mycket bättre, sade Toto. Han är för oss långt mera än en tjenare; han är en klok och tillgifven vän. — Och modig! I — Och stark! Coromilas spioner skola få svårt att få bugt på honom. — Ja, och sorsigtig! han kommer aldrig i gräl, och fastän han är stark som en tjur, tror jag dock aldrig att han slagit någon. — Minnes du, Tolla, den dagen då han hade stulit aprikoser till dig hos vår granne Giuseppe. Tradgärdsmastaren ville piska upp honom: han åtnojde sig med att veckla upp sina rockarmar, och tradgåärdsmastaren var derpå så klok att be honom gå dit pepparn vexer.