och lesva tillsammans med Dig utan att en enda minut lemna Dig, men hur skall jag få tid dertill, då jag är tvungen att hela dagen vara tillsammans med min far ? Han är blind, Tolla, och Du bör känna hur mycket han behöfver mig. Endast eftermiddagen tillhör mig Sjell. Öfver den kan Du sörloga som Du behagar, och om Du kan visa mig ett sätt bur jag skall kunna komma till Albano och tillba ka igen på fyra timmar, så skall jag vara Dig på det högsta tacksam derför. I går kom jag något sent hem, men min stackars far talade ej derom. Skynda Dig derför att återvända till Rom! Sedan i går bar jag ej varit det ringaste opasslig. — — Sedan i går afton har jag slagit mig sjelf visst femtio gånger för pannan, emedan det hvarje ögonblick föll mig ett och annat in, som jag ändå skulle hafva sagt Dig! Men då jag tänker på dem, som gåfvo akt på oss, så inser jag likväl, att jag gjort bäst uti att gömma alltsammans till Din återkomst. Du får förlåta mig att jag varit så vidlyftig, och erkänna att det är mitt hjerta som talar till Dig. Gud gifve att mina anmärkningar må åstadkomma den verkan jag önskar, och att Du ej langre med Dina förebråelser må öka min sorg öfver att nödgas lefva så långt skiljd