Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1855, sida 1

straxt skulle genomskäda dig. Du visste att du blott behöfde öppna munnen på det att jag genast skulle inse hur dåraktig jag varit och hur litet du förtjenar min kärlek! Hon hälsade Lello och hans vänner, gaf sin häst lösa tyglar och galopperade nedåt Torloniavägen. Hennes föräldrar togo afsked och ha de svårt att hinna henne. Lello Coromla var I alldeles bortkommen då han åter steg i vagnen. Han hade i en hel vecka instuderat hvad han skulle säga åt sin fåstmö — han hade lärt sig utantill ett helt tal, som han ämnade hålla; men han hade ej tagit med i berakninI gen, att den passion, som skulle inspirera det, helt och hållet saknades. i Så snart Tolla hemkommit, inneslöt hon sig i silt rum och skref till Lello: Förlåt mig, jag har varit grym: jag visste ej hvad jag sade. Du älskar mig, jag är viss derpå, men Ditt kalla och artiga smaleende förstenade mig alldeles, och Ditt ansigte såg ut Som en vintersol. Jag borde hafva insett att Du kunde ha Dina skäl att visa Dig sådan inför mig. Måhanda var det Dina vänners närvaro? Nej, så kan det ej vara, ty då hade Du ej tagit dem med Dig. Men lika mycket, Du har haft Dina skäl. Jag känner dem icke, men de äro helt visst goda och jag gillar dem fullkomligt. Du har Ditt sätt att älska och jag