Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1855, sida 2

—ä—äs — Rörande jernvägens sträckning genom Skaraborgs lån. Enligt Sv. Tidningen har till civildepartementet det betänkande inkommit, som aluilvits af den nedsatta kommittten för undersökning af jernvägens sträckning genom Skaraborgs lan. Resultstet af denna undersökning blef, såsom bekant, att de fyra kommitt ledamöterna stannade i fyra olika meningar. I st. f. att utreda frågan och lemna regeringen någon ledning för dess afgörande, har kommitteen således ytterligare försvårat dess lösning. Hvad beslut regeringen kommer att fatta, kan man naturligtvis ännu icke ens gissningsvis anvifva. Det är åtminstone det hugnande förhållandet här, att regeringen står öfver partierna och fri från alla lokalintressen. Nätte den äfven äga den klara blick, som fordras att afgöra en fråga, som, i sig sjelf enkel, blilvit så intrasslad och förvriden genom de stridiga intressena, hvilka, icke nöjda med att erhålla den vigtiga stambanan genom länet, nu sökt draga den hvar och en åt sitt håll. En ledning för bedömmande al regeringens beslut lemnar dock icke blott de i ett föregående beslut tydligen uttryckta orden: att vägens riktning skulle blifva så rak som möjlist, utan ock den nu afgjorda vägen genom Skåne, vid hvilket beslut regeringen afklippt de enskilta intressenas strider dermed, att den bestämt linien vester om Ringsjön, hufvudsakligen på de rigtiga grunderna, att denna linie vore kortare, samt genom sim terräng erjäde billigare både anliggningsoch und rhällskostna der. Tillampas samma grundsats för vägen genom Skaraborgs län, så kan intet tvifvel uppstå om regeringens blifvande beslut. Våra läsare känna att vi med stor undsallenhet behandlat denna fråga, då det synts oss sörmätet af den, som icke är närmare underrättad om förhållandena, att fålla ett omdöme i en sak, hvarom sakkunnige och aktningsvärde personer hyst så stridiga åsigter. Men ju mera vi ransakat motiverna för dessa åsigter; ju mera vi varit i tillfälle att inhemta de olika yttrandena för och emot den ena och den andra af de föreslagna jernvägslinierna, ju mera har den öfvertygelsen klarnat till visshet, att det allmdnnas fördel — hvari alla enskilta intressen uppgå och hvari de till slut vinna sin egen högsta fördel — ovagerligen fordrar iakttagande af den nyss anförda, al regeringen uttalade och nu sednast i fråga om Skånebanan följda grundsatsen. Det synes ock ligga klart för en hvar, att då en j rusag, som afser att sammanbinda vissa gisna punkter, skall anläggas, har man att i första rummet undersöka: hvilken är den korta stesträckningen för denna väg — och sedermera endast köra de böjningar, som äro betingade af svårare terrangförhållanden. Att åter gå så tillväga, alt man öfvergilver den kortaste linien, som tillika har den basta och jemnaste tertanzen, för att uppsöka en omväg, som har betydliga svårig heter i ass. å terrängen, och dymedelst blir på tvålaldigt sätt dyrare till anläggning och underhåll, samt för alla tider belastande trafiken med högre afgifter — synes väl vara, lindrigast sapdt, temligen obetanksamt. Nu skulle emellertid osörnustigheten af ett sådant förfarande dock kunna i någon mån mildras, om d n upp sökta, med stora lokalhinder lörenadv omvägen vore förbunden med mycket ölvervägande fördelar i afs. å trakternas folkrikhet, bördighet o. s. v. Men något sådant oger icke rum i ass å de omtvistade Skaraborgsbanorna. Lokalirtressena väga i detta fall ganska nära upp hvar. andra, och väga snarare öfver till den raka ste och jemnaste liniens fördel. Säkert ar åt