Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1855, sida 1

med henne offentligt, så funnes prester nog, som ville viga dem i hemlighet; att han gifvit sitt ord, och att hans personliga heder vore honom alltför dyrbar för att han skulle upposlra den for sin familjs fåfånga; att han slutligen ej bekymrade sig om hotelser, då man ju ändå 4j kunde beröfva honom sin majoratsrätt. — Jag var, i hkhet med de öfrige, uppbragt öfver detta språk af min bror, och jag insag. att om han sortsore på detta sätt, så skulle jag icke på långe erhalla det samtycke vi så mycket esterlangta. Kardinalen och öfversten, hvilka markte att jag delade deras kanslor, fördubblade sin vänskap för mig. En dag kom monsignore Rouquette, ölverstens vån, som är känd i hela Rom för sin qvickeht och sin munterhet, och besökte mig i mitt hem. Han sade mig i förtroende, alt min brors upplörande skulle skada mig ansenligt. Jag låtsade som om jag ej fattade hans mening. Er bror, fortfor han då, ,,har alltid varit bestämd till att göra ett sörnamt parti, och vi hade hoppats att få se honom gilt med dottern till en rik engelsk pär. Om han hade motsvarat sina föräldrars och vänners förhoppningar, så skulle ni, den yngre, som ej har furstetiteln, ha kunnat gifta er alldeles efter er egen böjelse, men om er bror begår en mesalliance, så skall ni få se att er