Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1855, sida 2

omkring 4000 man. När skeppet narmade sig. drog sig besättningen öfver en bro tillbaka till fasta landet och gömde sig i skogen. Arrogant skickade derpå manskap i land; fästet, som var bygdt efter samma plan som Bomarsund och kasematteradt för 44 kanoner, sprängdes i luften, och kasernerne uppbrändes. Sednare upptäckte Arrogant? på en annan punkt af kusten ett ryskt läger, innehållande vid pass 2000 man; några bredsidor bortjagade Ryssar ne i alla rigtningar. Den 29 Juni förstörde James Watt, understödd af några kanonbåtar, flera telegrafstationer vid Kronstadt. Det var samma dag, som den ryske parlamentären, till rangen kapten, ankom med en depesch till Amiral Dundas angående Hangöaslaren. Han önskade derjemte tala med amiralen, men denne förklarade, att han icke emottager besök af någon parlamentär, som ej har amirals I grad, Den 30 Juni ankommo i en liten julle två ryska flyktingar, en soldat och en matros. De påstodo, att många, isynnerhet polackar, skulle följa deras exempel, om det blott vore dem möjligt. De berättade tillika, att Baird, infödd skotte men naturaliserad i Rysslnd, nyligen byggt 28 ång kanonbåtar, hvar och en utrustad med tre 32 pundare. Samma dag öfverlemnade kapten Cardwell från Duke af Wellington amiral Dundas skriftliga svar på den ryska depeschen. Ångaren Priocess Alice, ombord på hvilken kapten Cardwell befann sig, hann ej komma längre än på 2000 yards afstånd vestligt från Risbank. då den möttes af en rysk ångare, som emottog depeschen. Den 11 Juli blef en korps af 2000 men med 4 kanoner, stadd på marsch från Petersburg till Wiborg, upptackt af James Watt och kanonbåten Snap, samt undsagnad med bomber, som måst förorsakat den betydlig manspillan. Moagicienne, som kryssade mellan Wiborg och Helsingfors, ankrade någon af de sista dagarne i Juni framför Wivolaxviken och afsände sina bevärade båtar och en kanonbåt att undersöka denna. Man fann ett stort stenbrott, i hvilket 200 man arbetade; vid åsynen af Engelsmännen togo de genast till flykten; de rekognoscerande båtarne togo och förstörde 30 kustfartyg, af hvilka 29 voro lastade med huggen sten sor fastningsverken på Kronstadt. De af Fransmannen Jacobi upplunna helvetesmachinerna talar man numera ej om; öfver hundra af desamma voro redan uppsiskade. SÖDRA KRIGSTEATERN. Italienska tidningar meddela ur korrespondenser från sardinska lägret söjande detaljer om den rekognoscering, som företogs på högra sidan om Tschernajasloden d. 17 och 18 Juni: Sardinska brigaden Cialdini gick öfver Tschernaja och besatte Kolokowa med kringliggande hojder. Man stötte dervid på en mindre rysk truppafdelning, och en strid uppstod, som koSstade Ryssarne 20 man, bland hvilka sjelsve anföraren och en annan olssicer. Bessagliererna (sardinska skarpskyttar) fingo tvenne sårade. Derester framryckte general Lamarmora i spetsen för en bhata jon jägare och två bataljoner linieinsanteri langs Woromzowvägen till byarne Schulu (vid ån af samma namn) och Aitodor, som han tog i besittning efter alt halva vexlat några kanonskott med den återtågande fienden. Turkarne hade framryckt på Karlovkahåjderna och intogo en ställning mel: lan Sardinarne och Fransmännen, som uppställt sig i Baidar. Sardinarne togo några ryska sångar. AI ett med dem anotaldt förhör inhemtade man, att de tillhörde regementet Borodinsk af 6 armåekorpsen, och att betalet ofver denna korps ej längre föres af general Liprandi, som blifvit kallad till Petersburg, utan af en yngre bror till furst Gortschakoff De fasta positioner, som Ryssarne intogo framför de rekognoscerande trupperna, belinna sig på de höjder, hvilka skiljt Tschernajas slodområde från Belbeks och från Altodor sträcka sig till Mackenzies farm, som åter har höjderna vid Inkerman till stödjepunkt. Seden angreppet på Malakowtornet d. 18 Juni misslyc: kades, var intet skäl för handen att låta sardinska trupperna qvarstanna i Schuludalen. Hela rekognosceringkorpsen var blott 12.000 man stark och ur stånd att bibehålla så vidsträckta positioner, om Ryssarne sorsokt ett allvarsamt anfall. Dessutom var förbindelsen med armeens bakom befintliga center ganska bristfällig, emedan Fransmannen dragit sina sorposter til baka till venstra stranden al Tsch-rnaja, så att en farlig lucka uppstod mellan vadstället öfver denna flod och Carbuna, der sardinska högqvarteret befann sig på en för fienden ytterst blottstalld punkt. IckedestoI mindre behöll man denna osäkra position under fyra dagar, likasom för att utmana sienden; den 22 Juni företog man en ny rekog noscering af nejden kring Schulu, och derefter antråddes återtåget i båsta ordning. Schuju och Aitodor äro ännu bebodda; Sardinarne