Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1855, sida 1

2— Å — —— — —— lit mig, skall Ni ej beklaga den tid, som gått förlorad. Det lyckliga ögonblicket nalkas, och då vi räkas i Albano, medlor jag goda nyheter. Pippo Trasimeni hade äfven skrifvit, att han längtade efter att besöka Tolla, men att han ej kunde få Lelio att följa med. Han stiftade en slags förening för kolerasjukas vårdande, och besväret med penningeinsamlingar i anledning häraf upptog hela hans tid. Han tycktes alven föreha något annat tillsammans med sin I onkel och sin äldste bror, som hemkommit från Venedig; men ingen af familjen var invigd i denra hemlighet, undantagandens en sransman, monsignore Rouquette, som var privatsekreterare hos kardinal-vikarien. Den 20 September kl. 8 på aftonen satt he: la samiljen omkring kaminen och genomlaste Lellos bref; Toto kastade tid efter annan en bundt ris in i kaminen sör att hälla elden vid lis. Hela familjen, Tolla icke ens undantagen, syntes nedstagen och sorstamd. Grelven sastade uppmarksamheten vid alla de tvetydiga och undvikande uttryck och sraser, der likgiltgheten å Lellos sida lyste igenom. Gresvinnan och Tolla togo honom i försvar. Toto teg, för att ej säga för mycket, men han erbjöd sig att resa till Rom, för att med egna ögon öfvertyga sig om hvad man ännu kunde ha att