-det gröna. Men hvad som med skäl, yttrar Aftonbladet, tarsvar att offentligen påpe kas är att en dylik påstötning kunnat ega rum då kronolots var ombord och vädret lugnt sam! grunden behörigen utprickade. Visserligen ha! man ofta hört omtalas att Dalarö latsarne icke utmarkt sig för någon betydligare skicklighet i sitt yrke; men att, som nu hände, midt på ljusa dagen styra ikull en prick för att i nasta ögonblick satta på grund tatt invid en an nan, är dock en alltför grof och farlig vårdslöshet för att ej såsom ett varnande exempel sramdragas till behörig undersökning af dem som vederbör. e På morgonen påföljande dag anlände det strandade fartyget till Stockholms skeppsbro, sedan ett betydligt arbetsmanskap från Utö grusvor lyckats att omsider på natten bringa fartyget flott. Efter hvad man förmodar har det ej lidit någon större skada. Den 8 Juli vid middagstiden utbröt en häftig eld uti skogen tillhörande Rosendals e gor på Djurgården bredvid Stockholm. Elden uppkom till höger om stallbyggnaden å den s. k. ,Dalkarlsslanten-. Sedan från garnisonsregementena manskap blifvit uppbådadt, hvilket förrattade släckningsorbetet, ansägs kl. 8 på ostonen eldens vidare framfart vara stängd, men kl. 6 d. 9 på morgonen hade elden åter tagit fart och fortfor att härja ännu på middagen då detta nedskress. Ölver 500 man at garnisonen voro sysselsatta med eldens släckande. Anledningen till denna skogseld är ännu ej bekant, men man förmodar att den uppkommit genom någon brinnande, al vårdslöshet bortkastad cigarrstump, som m ddelat eld åt den genom torkan lätt an andliga marken. — I4stonbladet läses: Enskilda bref fr n Paris innehålla den smickrande nyheten att de svenska konstsaker, som med ångkorvetten ,Orädd ankommit till expositionen för de sköna konsterna, väckt det aldra största uppseende, att den svenska afdelningen sedan deras uppsättande varit alldeles belägrad af åskådare och att man stundeligen får höra ett entusiastiskt ,admirable! öfver de svenska artisternas arbeten. Redaktionens pa: riserkorrespondent har lofvat att ofördröjligen yttra sig om dessa nya konstverk, af hvilka han räknar flera såsom de mest betydande uti hela denna afdelning af exposilionen. Rörande den redan vidlystigt omtalade branden på Kommendörkapten meddelas i Svenska Tidningen ytterligare söljande: Olyck-handelsen med ångfartyget Kommendörkapten sortsar att utgöra samtalsämne inom sällskapskretsarne i hufvudstaden, och deltagandet tillväxer i samma mån som närmare underrättelser hinna ankomma från de så underbart räddade deltagarne i denna sard. Vid detta som vid många tillfällen, då någon stor fara är å fårde, har man halt den tillsred-stal lelsen att kunna anteckna vackra drag af mod och sjelfuppoffring. Sålunda berättas om hr Thegersträåm, en ung värderad skådespelare al br Weselii teatersällskap och tillika skicklig simmare, att han icke blott räddat flera personer, utan slutligen, då en liten gosse saknades, återvände till det brinnande lartyget, samt störtade ned i den redan antända hytten, der han fann gossen slumrande, hvarefter han tog barnet i sina armar och simmade med det i land för att lägga det i armarne på dess af ångest halsdoda mor. Afven en vid hr Weseliv theater anställd machinist, vid namn Lindberg, samt en handlande från Norrköping, som uppgilves heta Westerlund, utmärkte sig genom raskhet och kallblodighet. Bland de med nöd råddade nämnas äfven doktorinnan Kinander ch grefvinnan Bergenstråhle. Tvenne förmögna bönder, af hvilka den ene var försedd med kalesch, ashemtade de skeppsbrutne i vagnar och förde dem till sina ej långt från stranden belägna gårdar, der de på det gastsriaste blefvo emottagne och stora bord voro uppdukade för att undfågna dem. Samma bönder förde dem i uppbaddade och med friska lof prydda hövagnar till Wadstena, hvarest de med varmaste deltagande och öppna armar helsades åter af sina förra värdsolk. som genast gingo i sörsattning om allt som för ögonblicket kunde göras, för att lindra de svåra intrycken af den olyCka, som öfvergått dem. Ty värr eger det grund, att nästan intet af passagerarnes medsorda saker kunde räddas, och det lilla, som blef uppÅH ladt ur cgän var vattandiå nl t och förstörd .