Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1855, sida 1

någat bref från mig, så tro icke derför genast alt jag är död. gon gång skulle ankomma utan att medföra Jag slutar här den första afdelningen af mitt bref, men jag skall tillägga ett post scriptum, i fall j.g lår bref från Dig sedan jag spisat middag. Hälsa Dina föraldrar, och omsamna Din bror å mina vägnar. Jag är med oföränderlig kärlek Din eviat tillgifne Lello. Post Scriptum. Jag emottog just nu Dilt bref, och Du kan sjelf föreställa Dig hur mycken glädje det beredt mig. Denna bresvexling fortsattes, utan alt någon märklig händelse inträflade, ända till slutet af September. Tolla skref de nältaste bref, och var alldeles förtjust i Lellos jemmerliga epistlar. Toto, som var en kall och skarpsinnig iakttagare, märkte sig i den unge Coromilas bref alla de ställen, hvilka kunde bidraga till att kasta ett ljus på hans känslor för Tolla och soliditeten i hans karakter. Han observerade snart att en märkbar slapphet rådde i stilen. Den 22 Augusti utbrast Lelo med en viss hanryckning öfver att hafva skrilvit ate lingt bref: Huru! jag är redan sardig med mitt ark! det är då bast att