Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1855, sida 1

Koleran spelade, såsom man ser, en vasentlig röle i denna erotiska brefvexling, och Lellos bref kunna en gång begagnas såsom ypperliga bidrag till en skildring af kolerans historia år 1837. Lello berättade såsom en god iakttagare alla sjukdomens olka förändrinzar, och såsom en psykolog, den der ej vet af någon såsanga, alla sina egna känslor och sornimmelser i detta afseende. Han egde denna naivetet, som hvarken rodnar ölver sin hbuktan eller sina tårar, och som endost finnes hus sydlandska tolkslag. Koleran, skref han den 24 Ängusti, fortfar att krafva en förfarbg mängd osler: i går sades det att den var något i aftagand., åtminstone observerade man alt färre skriltermål och begrafningar egde rum. Jag viil icke neka att jag är mycket rädd, icke lör det Jag är sjuk, ty jag är så stark som en hast, men emedan man hela dagen igenom ej hör annat än: I går spelade han ecart6, i dag begratves han, . . . . i går såg man henne på promenaden, i afton ligger hon på kyrkogården. Ailt detta gör mig allt mer och mer melankolisk. Det enda som uppehåller mig är tanken på Tolla, men understundom gör denna tanke mig ännu mera bedrolvad. (Foris )