Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1855, sida 1

jag börjar skrifva tvärs öfver raderna. Nej, I jag vill heldre lägga till ännu ett ark, så får bDu denna gång dubbelt så mycket som vanligt. Minnes Du att jag en viss afton sade om mig sjealf, att jag 4j är stark uti att föra pennan? Det har också alltid varit en brist hos mig; men då jag skrifver till Dig märker jag det icke, ty jag kan aldsig bli sardig och måste alltid börja på något nyt. Hvem kan sörklara mig denna gåta? Den 14 Septenibir syntes detta förråd vara uttömdt. Han skref nemligen: Vet Du, det ar en seslig plåga alt skola improvisera ett bref utan att halva något alt svara på. Kärlekens språk är rikt nog, det medger jag, men det är blott då man språkar tillssmmans, ej då man skrilver. Om Du vore har, skulle jag nog ha mycket att säga Dig; men om jag skall tillskrilva Dig att jag älskar Dig, så är det något som jag redan sagt tusen gånger; att jag är Dig trogen, så fö jer detta ju af sig sjvllt; att jag önskar det Du skall återkomma, så ha vi talat om den saken så ofta, att ingenting annat återstår för mig än att svära som en hedning för det Du ej kommer. Hvad skall jag skrilva, min Gud, hvad skall jag då skrifva? Jag får oå först berätta Dig alt koleran