Styckegods. Om general Pelfenler berättaos följande karakteristiska drag. Under hans befäl i Afrika hade en spahi svarat generalen på ett fräckt sätt, och denne tilldelade honom genast med sin ridpiska ett slag i ansigtet, bvarpå spahien i raseri drog fram sin pistol och aftryckte den i ögonblicket mot generalen, men pistolen klickade. Pilissier ålade honom nu tvenne dagors arrest för att han ej hade sina vapen i ordning; och dermed var saken uppgjord. Troltkarien Bis var för en tid sedan i Stuttgart, och bland andra trollerier förevisade han äfven det, att låta sin hustru ,försvinna, — ett frappant experiment, som öfver allt vunnit mycket bifall, och äfven här gjorde det till den grad, att man i salongen öfverallt började ropa da capo, hvilket hr prof. naturligtvis icke tyckte synnerligen om. Han fattade sig dock, trädde fram och sade: oaktadt den allmänna sympati, som nu nyses för muselmännen, är det likval oss kristna icke medgifvet att hafva mer än en hustru; som god kristen har jag också blott en: hon har nu försvunnit, och det är mig sålunda icke möjligt att genast låta en annan försvinna. Men skulle någon af den hedervärda publiken hafva en elak hustru bvilken ban genom min trolldomsförmåga vill låta försvinna, så torde han vara god och anmäla sig. Ea rik bagare, som satt på första platsen med sin äkta hälft. ropade genast: ,Herre, jag betalar straxt 20 louisdorer, om ni skaffar mig af med den der!4 — ban pekade på sin hostru. Damen lyfte i detsamma sin vigtiga band och gaf hr handelsmannen och bagaren en orill med sådan kraft, att det skallade i salongen. En allmän applåd helsade den beslutsamma damen, och de närvarande prinsarne och prinsessorna af kungliga huset instämde i det outsläckliga skrattet. Originella adrer. En evgelsman, som för sill Böjes skull emellanåt sysselsätter sig med sotografi, hade nyligen det infallet att på hvort och ett af tre bref som han skickade till tre af sina bekanta boende i en småstad, i stället för utanskrifter fästa ett fotografiskt porträtt af den person, till hvilken brefvet var skrifvet och nedanför som vanligt skrifva sjelfva stadens namn. Fuvtografierna voro tagna efter porträtter, som han egde af de tre personerna. Han gjorde sig Sedermera underrättad om brefven ordentligen framkommit till sina egare och erfor att hvarje porträtt ganska riktigt framkommit till originalet. Då postmästaren vidare tillfrågades om det varit stor svärighet att få rätt på de personer till hvilka brefven voro ämnade, svarade han: icke den ringaste; jag skulle önska att alla bref hade lika tydlig utanskrift. Något om vagnar. Plimus den yngre håller Phrygierna för vagnens uppfinnare; Virgilius onsar Ericthonius. Atheniensernas 4:de konung, vara det. Bibeln talar om vagnar, som Joseph i Egypten skickade sin fader till mötes. Gollierna hafva, enligt Plinii vittnesbörd, byggt mycket eleganta vagnar. Frankerna uppbrände dessa och behollo endast de för transporter bestömda kärrorna. Men under Philip den Sköne var bruket af vagnar så allmänt, att denne konung förbjöd borgerliga personer deras begagnande.