Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1855, sida 2

va. Om Ditt bref kommer under tiden, skall jag nog avertera dig derom. Ett gammalt ordspråk säger att hin håle ej är så ful som man afmålar honom; jag trodde att detsamma gållde om Din frånvaro, men jag ser nog att ordspråket ljuger, ty jag mår precis som en fisk, som kommit upp ur vattnet. Hela dagen i går dref jag omkring utanför Ditt hus, och jag blef helt melankolisk till mods då jag såg alla fönsterluckorna stängda. Jag tänkte på allt det, hvarom vi talade med hvarandra o. s. v. Och detta allt är nu förbi! för huru lång tid? för en månad. Det är verkligen väl långe; men jag måste taga mitt förnust tilllånga och finna mig deri. så mycket mer som jag ju får ersättning derför i framtiden. Jag hoppades att kunna resa till Dig på måndag, men med Din tillåtelse vill jag uppskjuta det till thorsdag. Jag skall då kunna göra det med större frihet och jag skall kunna qvarstanna längre hos Dig; dessutom kunna vi ju ej vara nog försigtiga, och jag år radd att väcka misstankar. Jag har fasligt mycket att säga Dig, men jag vill heldre gömma det tilldess vi råkas. Jag får ej glömma att berätta Dig litet om soiren bos gresvinnan Lutri. Jag gick dit kl. half 10 och spelade whist med min onkel öf