Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1855, sida 2

versten. Jag förlorade ett dussin jettoner till 10 bajoccher stycket och slutsde att spela klockan elfva. Jag gick in i den stora salen, der min just dansade en kontredans. De som dansade voro signororna B., L. och D. samt generalskan Fratiefs dotter. Jag stod som en Ikgiltig åskådare, då generalskan skyndade fram till mig och utropade så snart hon fick sigte på mig: ,Ack, min käre prins, jag får andtligen berätta lör er hvad som händt oss, det ar en förskräcklig historia. Den engelsmannen som bor i värt hus i våningen ölver oss påstår att en bössa blifvit honom sränstulen; han har låtit tillkalla polis, och man har varit nog indelikat att genomsoka min betjenings rum. Det hjelpte söga alt jag sade det Cocomero är en hederlig gosse och att omsjligt någon bland mitt tjenstesolk vore i stånd att begå ett dylikt brott; edra sbirrer äro ena oförskämda menniskor. De vände upp och ned på den stackars gossens säng, och bekymrade sig icke om att han gret som ett barn öfver att se sig så orältvist misstänkt. De sunno naturligtvis intet, såsom jag på förband var viss om. Anser ni nu ej att jag skulle göra ratt i att klaga för Kardinal vikarien? Derpå följde en hel hop jeremiader, af hvilka jag blef helt och hållet döfvad. (Forts.)