att genljuda i alla Irlands hyddor. Svaret på detta tal var ett skallande hurra, som genast ådrog regementet ett karteschregn från ryska batterierna. I det ögonblick, det allmänna angreppet började, ryckte tiraljörerna framåt och kastade sig, jemte några Fransmän, som från venstra sidan anslutit sig till dem, in på kyrkogården, hvilken ganska svagt försvarades af Ryssarne. Ester kort strid och obetydlig manspillan satte de sig i besittning af densamma, men då fienden väl dragit sig tillbaka, blefvo de beskjutna från batteriet på venstra sidan af stora sågverkbastionen och kasernbatteriet. Fyra kompanier af det irlåndska regementet stormade då genast från kyrkogården mot staden och lyckades verkligen skaffa sig fast fot i förstaden, der de beredde sig till försvar af de eröfrade husen. Ryssarne hade flytt in i det batteri, som ligger ofvanför förstaden, men hvars kanoner ; ej kunde rigtas nog lågt, för att skada Engelsmännen, som förskansat sig i husen; men deremot blefvo de beskjutna från sidan af det från sågverket framspringande batteriet. Ryssarne gjorde allt möjligt, för att med kulor och bomber förstöra husen och på det sättet fördrifva Engelsmännen, hvilka sökte dölja sitt ringa antal genom en desto lifligare eld och understöddes af den på kyrkogården befintliga delen af brigaden, hvilken besköt de ryska embrasurerna och derigenom hindrade Ryssarne att storma busen. Dessa voro ganska komfortabelt, till en del luxuriöst inredda och deras källare serdeles väl försedda — en omständighet, som just ej tjenade till att göra husens tillfälliga försvarare stadigare på benen. Från kl. ungesar 4 på morgonen till kl. 9 på aftonen bibehöllo sig våra trupper i förstaden, men då måste de draga sig tillbaka, enär ingen förstärkning blef dem tillsand, och Ryssarne redan lyckats förstöra och skjuta flera hus i brand. Det irländska regementet förlorade 250 man. Äsven 9:de regementet hade fattat posto i flera hus och bibehöll sig i dem. En underofficer med en handfull folk hade tillochmed lyckats taga det såkallade lilla Wespbatteriet, men blef åter utdrisven af Ryssarne, enär ingen förstärkning tillsandes honom. En liten hop, bestående af en officer med några soldater samt 15 Fransmän, framtrangde ända till flaggstång-batteriet; en annan med 12 man tog en rysk skottgrop och bibehöll sig i denna hela dagen. Generalmajor Eyre hade under dagens lopp blifvit sårad och måst öfverlemna besalet åt öfverste Edwalds. Den del af hans brigad, som qvarstannat på kyrkogården led naturligtvis betydlig förlust, enär densamma oupphörligt var blottstälid för den häftigaste eld från de ryska batterierna. Förlusten anslås till 107 döda och 552 sårade. ENGLAND. En förstärkning af generalitetet på Krim har gjort sig högst kännbar. 0beräknadt de fallne och sårade generalerna, hafva åtskilliga med anledning af försvagad helsa lemnat sina poster; bland dem räknas generalerna Pennesather, Codrington, G. Napier och Buller. Åtgärder äro vidtagna att beI sätta de lediga platserna. Generalmajor Knollys är utnämnd till chef för generalstaben på Krim; general Markham, som under upproret i Canada och de blodiga krigen mot Sikherna visat sig vara en utmärkt ofsicer, är kallad till Krim från Ostindien, och öfverste Pakenham är utnämnd till generaladjutant efter den aflidne Estcourt. Om den nyare folkdemonstrationen i HydePark meddelar en korrespondent från London ; följande detaljer: ; Den demonstration, som i går (d. I Juli) egde rum i Hyde-Park med anledning af lord Grosvenors förslag att inskränkä Söndegstrasiken, öfverträffade vi da förra Söndagens uppträden. Oaktadt polisförbudet insunno sig på vägen till och i sjelfva parken talrika massor af till stor del välklädda menniskor; deras antal kunde redan omkring kl. 3 uppskattas till 150,000. En till namnet ännu obekant person vände sig till mängden med ett tal, i hvilket han yttrade, att ban genom plakater blitvit uppmanad att åtfölja lord Grosvenor till kyrkan, men när han för detta andamål begaf sig till dennes logis, fann ban, att lorden aflägsnat sig ur London, och det i en hyrvagn, emedan han fruktade att betjena sig af sin egen. Då han (talaren) nu ej flck tala med lorden sjelf, ville han fråga församlingen, huru en menniska med sundt förnuft kunde förelägga underhuset en så förhatlig bill, som skulle medföra tusendes ruin; dess förhatligbet bevisades bäst genom talrikbeten af den församlade Londonerbesolkningen. Talaren hade beslutat att af alla ; krafter bekämpa billen och, ehuru ingen vän af oroI ligheter, var han dock ej så ängslig derför som den ädle I lord, från hvilken billen utgått, och som aslägsnat sig från staden, öfverlemnande försvaret af sitt hus till 200 polisbetjenter. Hvad nan nu berättade, var ett obestridligt sactum, och lordens broder, grefven af I Wesmiaster, hode äfven ett lika stort antal polisbetjenter hemma hos sig, Likväl förklarade sig talaren kl kunna sorsakra, att ingen enda person af de arbetanA — — Aa —— A —