Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1855, sida 2

batterier på land, medan hos de förra antändningen framkallas genom stöt af det öfver machinen gående fartyget. De bestå af sockertoppformiga, af galvaniseradt jernbleck försardigade kärl, 135 fot höga och 11 fot breda vid besen. Medesst en serskilt inrättning fästas de med en lina vid hafsbottnen och simma något under vattenytan med basen uppåt. Den nedra halsten är fylld med krut och den ölra innehåller en tändapparat, som vid minsta stöt mot en i förening med machinen varande tvärstång sramkallar explosionen, Denna tvärstäng hålles genom en elastisk fjeder på något afstånd från en annan stång, som bildar machinens axel och utlöper i ett glasrör. När nu ett skepp törnar mot tvärstången, sätter denna axelstängen i skakning. glasröret går sönder och utgjuter sitt innehåll, svafvelsyra, i med tändmassa fylld bomull; en liten qvantitet krut, som dervid exploderar, öppnar skiljeväggen mellan tandkammaren och nedra delen af machinen, hvars innehåll fattar eld och åstadkommer sprängningen. Enligt en depesch från Stockholm till Köln. leitung skulle det ej vara Nystad, utan Wiborg. som Engelsmannen beskjutit och förstört. Depeschen är daterad den 3 Juli. Sannolikt är alltsammans blott ett löst rykte. SÖDRA KRIGSTEATERN. Lord Raglans rapport om stormningen den 18 Juni har söljande lydelse: Framför Sebastopol d. 14 Juni. Mylord ! I en depesch af den 16 Juni underrattade jag Ers Herrlighet, att de nya batterierna voro fulländade, och att de allierade till följe deraf åter kunde med största eftertryck gå ansallsvis tillväga mot Sebastopol. Om morgonen den 17 öppnades derför och underhölls hela dagen en ganska häftig eld från alla batterierna i de engelska och franska löpgrafvarne. Den verkan, kanonaden hade, visade sig så tillfredsställande, att beslut kunde fattas å franska sidan att nästa morgon angripa Malakowtornet, och å engelska sidan att, såsnart jag höll det för rådligt, anfalla sågverkbastionen. Det ursprungliga förslaget var att morgonen till den 18 åter börja kanonaden och fortsätta den ett par timmar, för att förstöra de verk, fienden kunde uppkastat under natten, och öppna en väg genom den förhuggning, som betäcker sågverket. Men om aftonen den 17 meddelade mig general Pelissier, att han vid närmare eftersinnande beslutat låta sina trupper företaga stormningen nästa morgon kl. 3. Fransmännen började således vid dagbräckningen sina operationer, och när deras kolonner väl kommit i skotthåll, emottogos de med den häftigaste handgevärsoch kanoneld från samma batterier, hvilka de föregående aftonen bragt tilltystnad. När jag märkte detta, befallde jag mina trupper att genast utrycka ur löpgrafvarne mot sågverkbastionen. Enligt mina anordningar skulle afdelningar af andra, fjerde och lätta divisionerna, hvilka jag ställt under sir George Browns befäl, formeras på tre kolonner. Högra kolonnen skulle angripa sågverkets venstra sagad mellan slankbatterierna, medan centern skulle rycka mot den sramspringande vinkeln, samt venstra kolonnen mot det af sågverkets hogra facad och flank bildade hörnet. De båda sidokolonnerna skulle framrycka före den mellersta. När signalen var gifven, satte de sig i rörelse. Framför dem tågade såsom betäckning afdelningar af skarpskyttbrigaden, samt matroser och soldater med stegar och ullsäckar. Knappt hade de visat sig framför löpgrafvarne, förrän de emottogos med den mest mördande handgevärseld. De främste blefvo antingen dödade eller sårade, och de öfrige sunno det omöjligt att framtränga vidare. Jag har aldrig sett en så häftig, med handgevärssalvor blandad kartescheld. De siendtliga skansarne syntes vara sullstandigt bemannade. Att en ganska stor del af de framryckande stupade eller blefvo sårade kan synas af den långa listan öfver den lätta och sjerde divisionernas förluster, äfvensom brigadens matrosers, hvilka kommenderades af kapten Peel, som tyvärr sårades, ehuru ej lisssarligt. Generalmajor sir J. Campbell, som på venstra flygeln ledde angreppet, och öfverste Shadforth, som kommenderade de stormande, stupade båda, äfvensom öfverste Yea af fysiljerregementet, hvilken anförde högra ansallskolonnen. Jag kan ej nog mycket loforda dessa olsicerare. Generalmajor Campbell hade alltifrån slaget vid Inkerman kommenderat fjerde divisionen, tilldess han aflöstes af den nyligen ankomne generallöjtnant Bentinck: han egnade sig oafbrutet åt sina pligter och sörvärfvade sig allas aktning och förtroende; jag beklagar på det djupaste hans bortgång. — (Derester solja losord öfver de öfriga fallna högre officerarne). Angående de franska kolonRA Ke Aa I ooo fo fo de ÅL