tagande af de förr så höga tubarne på införseln af alla lissmedel. joråbrukets alster, i England har lifvat landtbrukets framsteg genom ökad täflan, utvidgad handel och deraf föranledd högre askastning och värde af jorden, under det klagoropen att det gamla England skulle af denna förändring föras till sin undergång, redan längesedan utdott. ,Erfarenheten har, fortfar Hr N., redan visat att det nu skulle blifva alldeles omöjligt för Englands styrelse att åter införa prohititiv-systemet; lika omöjligt torde det ock snart blifva här att åter göra bränvinsbränning till en allmän landtmannanäring, fastän stark reaktion icke torde underlåta att söka göra sig gällande. Den kännbara rubbningen al så många jordbrukares hittills vanligaste inkomster bör man dock söka att i annan väg ersätta, likasom vi hafva exempel för oss att det skedde vid den i början svåra nu så lyckligt öfverståndna förändringen i England, hvarvid hela detta lands erkända energi framträdde i sin fulla krast. Längre fram visar sörs:n hurusom orsaken till svenska jordbrukets låga ståndpunkt och den dermed sammanhängande svenska fattigdomen, är ingalunda att söka uti hvarken klimatets hårdhet eller jordens sämre naturliga beskaffenhet, ty denna sednare är fullt jemförlig med de flesta angränsande länders, , men hos oss har jordbrukarens fattigdom äfven gjort jorden fattig utan hufvudsakligen i falska lagar och förordningar, de der under långa tider dels gjort en del af den svenska jorden till en priviligierad samhällsklass uteslutande tillhörighet, dels lagt onaturliga band på näringslifvet, hvars lifsvilikor är fribet; uti beskassenheten af vår jordbruksbeskattning, uti våra hittills bristfälliga kommunikationer, samt äfven uti bristande dels allmän folkbildning, dels särskilta insigter i jordbruket. Efter att bafva i korthet antydt dessa förhållanden och visat huru först efter de gamla föreskrifternas upphåfvande svenska näringarne vaknat till högre liflizhet, yttrar förf:n, rörande vårt beskattningsvdsen, följande, som ej kan nog ofta inskärpa-: ,Det måste ock medgifvas, att en stor del af Sveri ges landtmän hittills bemtat väsendtliga inkomster ifrån bränvinsbränningen; om till deras egen och landets fromma, det må vara en annan fråga. Den hittills gällande lagstiftningen har dock dertill föranledt dem. Man må då icke förundra sig öfver om de önska, och snart sagdt vänta, af samma lagstifining en ersättning för hvad så många bland dem betrikta såsom en kännbar förlust. Englands lagstiftare lemnade likaledes, såsom förut är snmärkt, detta lands jordbrukare ersättning för de förluster de trodde sig lida genom boritagande af de förr så höga införseltullarne på alla landtbruksprodukter. Asgärden hade länge förut blifvit forberedd genom beskattningsbeloppets nedsättande ifrån 60 millioner pund, som det utgjorde 1815, till i runda tal 53 millioner samma mynt 1840, under det satt statsskulden äfven med omkring en åttondedel blifvit förminskad. Likväl beviljade staten en summa af 5 å 6 millioner Pund (säger 60 å 70 millioner Rdr Bko), såsom amorteringslån för jordbrukare till grunddikningens underlättande, och Ziskilliga af de skatter, hvilka tyngde på jordbruk och industri, borttogs vid samma tid då frihandelns, af Engelska landtbrukaren då så mycket fruktade, verksomhet började, Vid vår sednaste riksdag yppades också den önskan, att en del af de beräknade inkom sterna af bränvinsskatten skulle få användas till lindring af jordbrukets beskattning. Denna, såsom man allmännare anser, billiga framställning kunde likväl då icke tillvinna sig gehör. Nu yppar sig troligen snart en annan tillgång, hvarigenom staten skall kunna lätta jordbrukets bördor, utan ringaste förlust i sina intägter, men bereda sig! just derigenom ökade framtida inkomster. Personer i handelsverlden, kompetente att derom fälla omdöme, hafva försäkrat mig, att med den tullnedsättning som nu senast egt rum och isynnerhet sedan införselförbuden med 1856 års början försvunnit, skola genom deraf ökad handelsrörelse och förbrukning, tullintraderna inom några år ökas med 3 å 4 millioner Riksdaler Banko, såvida åtgärden fullständigt genomföres, så att ej dess verkan hämmas. Här skall således erbjuda sig en tillgång, tillräcklig att betacka bela uppossringen, att afskrifva alla de extra onero, hvilka blifvit pålagde kronoskattejorden och andra betungade hemman, och en i det närmaste lika och jemn beskattning för jordbrukoren kunna tillvägabringas, samt Svenska folkets gamla, sorgliga tvisteämne ändtligen taga en ända, med den påföljd att jordbrukaren blefve en konsumeut i stort, hvarigenom, under bebörigen nedsatta tullsatser, tullinkomsterna ytterligare skulle ökas, — och hela bränvinstillverkningsskatten skulle ändock, om man då så vill, kunna användas till landets behof, såsom fond för jernvägar m. m. Man har yttrat, att en sådan lättnad för skattejorden, skulle vara en orättvisa emot den som köpt och högre betalt säterijord; men i denna åsigt ligger dock ett stort misstag. — Den som varit i tillfälle att efterforska huru stora förbättringar i lagstiftning verkat stt höja värdet af all jordegendom, huru en ojemn tryckande beskattning hämmat ella framsteg och, likasom en för hög och illa beräknad tullbeskattning, uttorkat källorna till ett lands välmåga; kan ej komma till annan slutsats än att, om denna förandrinz fullständigt genomfördes, skulle äfven säterijordens värde stiga mer, än den möjligen kan göra, utan att denna åtgärd vidtages, som så mäktigt skulle bidraga av öka allmänna valmågan och belåtenheten; och hwu kan då säteriägaren önska en sullstandigare ersäuniag. helst hela hans ställning i öfrigt skall förbättras genom nyssnämnde ti ltagande välmåga. Dessutom hafea ju så många bland dem, hvilka bruka säterijord, äfven frälse och kronoskattehemman, och blitva så edes äfven direkt delaktige i fördelen.