Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1855, sida 1

— Det ser ut, sade hon, som om du ej söraktar Orvietovinet. — Presterna förbjuda oss ej att älska det goda vinet, sade Menico med salvelse. — Dricker du mycket i Lariccia? — Ja, då jag har lust att dricka. — Hvad vill det säga? — Då fröken är i Lariccia, så skickar hon mig vin hvarje afton. — Men då fröken ej är der? — Då är jag icke törstig. Amarella slog tupp ett gapskratt. Hon låtsade alltid vara osverdrifvet munter, då hon ej visste hvad hon skulle säga, och då hon hade lust att visa sina hvita tänder. I — Det är vackert af dig att du håller så mycket af fröken; men jag tror att hon också håller litet af dig tilibaka. — Har hon någonsin talat om mig? — Mycket ofta. Hon säger att du för hennes skull vore i stånd att slå ihjel en menniI ska. — En menniska! Sa om det så vore en kardinal! Amarolla korsade sig. — Men, fortfor hon; då måste du ha fasligt tråkigt om vintern, nar fröken är i Rom och du är ensam qvar med dina otäcka bufllar. — Ja minsann; men jag hittar ändå alltid