Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1855, sida 1

1 vaktaresamiljen hos en surste eller schweitzaren hos en kardinal. Emellertid sof Menico som en stock, med husvudet lutadt mot kammartjenarens skuldra. Hans tillkommande hustru ryckte honom sörtroligt i armen, för att väcka nonom. — Halloh! Menico! Menicuccio! Cuccio! ropade hon, i det hon genomgick alla diminutiverna till hans namn; vi äro redan i Tavolata och flaskorna stå på bordet. Tavolata är ett värdshus på vägen till Lariccia, omkring två mil utom Lateranporten. De resande stanna här likasom vid Ponte Molie för att tomma ett glas Orvicto. Både herrskapet och tjenstefolket ingingo i en slags tät berså. Vården framsatte bröd, ost af åsnemjolk och ett halft dussin tunna krokiga flaskor med ett ljust, genomskial.gt, sockersött, latt vin, samt på antikt vis tilltäppta med en droppe olja och ett vinblad. Tolla roade sig med att borttaga oljan med litet bomull, samt fyllde derpå alla glasen utom sitt eget, och man drack enhälligt hennes skål. Inom nås ra I ögonblick voro alla flaskorna tömda, och Menico hade ej underlåtit att taga sin pottion. Då man åter steg i vagnen, var Menico vid så godt lynne, att Amarella trodde rätta ögonblicket vara kommet att rycka fram med sina planer.