Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1855, sida 1

— Redan! suckade Tolla bedröfvad. — Längtar du efter att få sosva? — Nej, än du då? — Jag? Jag tycker att det är ljusan dag, att himlen hänger full af solar, och att det är en förnärmelse mot Gud att gå till hvila så tidigt. — Men pappa och mamma, hvilka hvarken hafva dina tjugutvå år eller din kärlek, de behosva några timmars hvila. Farväl, Lello. Lello lutade sig mot henne för att kyssa henne på pannan. Hon smög sig undan i det hon ropade: — Icke här, men när mamma är närvarande! Gresven, gresvinnan och Toto omsamnade Manuello Coromila, liksom vore han redan en medlem af samiljen. Tolla rackte honom först kinden, derpå tog hon hans hufvud mellan sina hander och kysste honom på munnen. De soljde honom derpå alla anda till porten. — Farväl, broder! sade Toto till honom. — Glöm ej att besöka oss i Lariccia, sade grefven. — Var nu mån om er helsa! tillade grefvinnan. — Lef, på det jag må lesva! hviskade Tolla. I detta ögonblick hörde man en snyftning nära bredvid. Det var Domenico, som dolt