Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1855, sida 3

Styckegods. Kyrkofest i Nenpesk. Den första lördagen i Maj månad firades uti Neepel, detta år såsom alla år, uti Soncta Claras kyrka, en fest, som utgör ett ytterligare sorgligt vitinesbörd om upplysningens och den sanna religiositetens ståndpunkt iaom den Romerskt-kathol-ka kyrkan. Festen firas nemligen årligen till minne af St. Januarius, hvilkens blod man på den dagen ser flyta. Högtidligheterna beskrifvas sålunda af ett ögonvittne, som berättat dem för engelska tidningen Illustrated London News. Kyrkans gångar voro å ömse sidor fullpackade med nyfikna eller fromma åskådare. Till venster om altaret, på de bästa platserna, voro samlade en hop qvin nor af den lägsta klassen, hvilka göra anspråk på (och hafva sina anspråk erkända) att vara slägtingar till detta helgon, som led martyrdöden år 305. Under hvalfbågarue. genom de med rika prydnader försedde förstren, kunde man kasta en blick på nunnorna, som suto och betraktade scenen nedanför dem. Arma varelser, det var deras stora monstringsdag! Korerne uppförde någon vacker ky komusik och vid vissa mellontider höjde helzonets slagtingar sina röster till det gällaste och mest öfverjordiska skrik. Man sade stt de bådo på sitt radband. Helgonets bild hade blifvit transporterad till kyrkan på morgonen och var nu ned satt på högaltaret. Hans mitea (mössa) var en skänk från kyrkomötet i Neapel 1713 och kostade 20,000 scudi (omkr. 80,000 rdr rgs). Den är prydd med 3328 diamanter, 198 s naragder och 168 rubiner. Pallium (en slags mantel) är af silfver, förfärdigad af Domenico Vmaccia för en kostnad af 8,200 scudi. — Efter ett längt dröjsmål förkunnade ett allmänt sor! ankomsten af den stora processionen ifrån domkyrkan. Skådespelet var praktfullt. Efter hvarannan kommo 47 bilder af helgon (beskyddare för olika religionssamfund i Neapel) följde af deras tjenare, görande en rund omkring kyrkan, hvarefter de återvände till Domkyrkan. För hvar och en som passerade högalaret skreko St. Janusrii slägtingar en bön. Den rikedom, som blif.it nedlagd på dessa bilder, måste vara of. ntlig. Också förvaras de, ehuru gjorda på de olisa församlin-arnes bekostnad, i domkyrkan och få icke lemna den ens vid de fester, som de respektive kyrkorna årligen anställa till deras ära, med mindre en summa deponeras till deras dela värde. kiden af Erkeengeln Michael, Ferdinand II:s särskilte beskyndare, var omgifven af det kongliga gardet. Processionen slutade med den båäsare, som förvarade helgonets blod, i ett guldskrin, buret under en pell af guld och purpursammet. Det bars af Cardinalen, omgitven af seminsrister, ämbet-män, hof.serrar och kyrkans dign tå er, under det en militar sk musikkår spelade valda stycken ur ,Treviata. V.d högsltaret lastes böner af Cardinalen, som tog bägaren i båda händerna och vred den rundt omkriug. Omedel art der bakom stod ett ljus, vid hvilket hans Eminens då och då höll stilla, för att undersöka om blodet ännu kommit i flytning. Vid bvarje missräkning i detta fall,