Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1855, sida 1

na gång hade gresvinnan och hennes dotter verkligen gått ut för att bevista en tacksägelsemessa. Markisinnan gick då att se om sina sjuka, och frågade sig sjelf under vägen om hon ej borde skrifva till grefvinnan Feraldi; men det var henne motbjudande att åt papperet anförtro en hemlighet, som hon hittills blott anförtrott sin bigtsader. Hon mötte mycket lägligt abb Fortunati och frågade honom om råd. ÅAbbn var en utmärkt talare, men el en mycket försigtig och rädd karakter, så att han var föga lamplig till rädgifvare. Han Svarade, att hon borde handla efter sitt samvete och för ölrigt lita på Guds godhet. Den stackars qvinnan, som nu var lemnad åt sig sjelf, menade att det nu funnes blott en enda utväg. Hon beslöt ännu samma afton att gå bort till grefvinnan. — Om jag ånyo, sade hon åt sig sjelf, finner dörren stängd, så är det icke himlens vil. ja att jag skall varna dem. Hvem vet också om icke Lellos kärlek är så stark och varaktig, att den kan besegra alla de hinder, hvilka Jag förutser. Då hon hemkom, fann hon ett visitkort från grefvinnan, på hvilket med blyerts var skrilvet: farväl. Klockan 9 på aftonen gick hon likväl dit, men portarne voro stängda och intet ljus fanns i något af de fönster, som vet