det gamla Wasa. Ingen med bjerta och ära fanns, som ej djupt harmades öfver möjligheten för uppkomsten af ett rykte som sade att just i denna stad, som fått af Sverge det ädlaste och basta namu detta haft att gifva, kunnat uppstå en tanke på att bortkasta detta namn, som hvarje annan skulle afundats den-amma. Och så måste det dock hafva varit, ty äfvea den lättsinnigaste nyhetsmakare skulle aldrig varit nog samvetslös, aflt utan grund brännmärka tu sentals menniskor med det förakt som blotta ryktet måste draga öfver dem. Hos er och ingen annan förklarade snart allmänna meningen, såväl på grund af ryktet som af den kännedom man ägde om er sjelf, den högsinnade tanken på stadens namnförändring hafva uppsprungit. Sedan verkligheten tyvärr bekräftat såväl det ena som det andra, sedan det ädla Wasanamnets utbyte mot det i dubbel mening hånfulla Nikolaistad numera är ett så oåterkalleligt saktum, som en kejserlig befallning kan göra det, sedan man numera fått visshet om den tacksamhetsskuld i hvilken Wasa stad för den heder hevne vederfarits stär till er, har ett tå stort och så allmänt förakt hopat sig öfver edert hufvud, att om ni vore i stånd alt känna tyngden deraf, ni skulle förbanna den dag som sett eder tödas. Man har sett och ser beklagligtvis alla dagar krypare för gunst oco guld sor åda sitt fosterland, men änvu har man ej haft exempelj på någon som varit lättsinnig nog, att af blow tålänga att Synas ega rågat inflytande, om detta ock måste vinnas genom en person af det allmanna hatet så brän: märkt som en Fischer, i en afgrund af förakt störta tusende och sig sjelf. Ni må aldrig förenära en kärlek och vördnad för den aflidne kejsarens stora namn. Huru stora hans förtjenster ä o. det skall för-t framtiden och historien bedömma, s orre äro de dock ej om Wasa, än om hvarje aman ot i landet, och så stora äro de aldrig som de stora kungars, hvilkas stolta namn Wasa hittills burit. Ni må aldrig tro att mi skall lyckas genom dylika bedrifter öfvertyga någon om ert undersåtliga nit; den man som af så lumpna motiser kan nedlåta sig till ett dylikt smicker och kryperi, är, det känner ni bäst sjulf, den förste som vore färdig att, om fördelar och så sanga sådant bjöde, sä!ja sin egen heder och sitt sosterlands väl åt den forstkommande. Och huru ärliza sedan de vägar ni gått, för att komma till det mål ni nu hunnit! Att på ett för er ålder ej mindre än för er samballsställn.ng förnedrande sätt smila er in hos några mer och mindre ansedda af stadens borgerskap; att begagna er hala tunga för att intala dem ideer, bvilka endast er hjerna är i stånd att producera; att sedan pi lyckats förleda några personer, utan förmåga att bedöma det värde, som kan ligga i ett historiskt minne, den vanära, som är förenad med ett kryperi, så eländigt som detta, att slutligen och sist låna ert och er familjs hittills ärliga namn och edra relationer till utförande af ett projekt, som ni kanske uppkastat, åtminstone befrämjat — se der ert ärofulla deltagande i denna sak! — — —