Inrikes Nyheter. hötheborg. I med ångbåt anländt N:o af Astonbladet för i Måndags meddelas söljande underrättelser: Grosshandlaren Edvard Arfvedson, yngre intressenten i den välbekanta gamla firman Tottie Å Arfvedson, har aslidit i Venedig, dit han redan förliden höst afreste för att i Italiens milda klimat söka återställa sin vacklande helsa. Frågan om skånska jernbanans riktning är nu afgjord. och kommer banan, i enlighet med K. M:ts derom fattade beslut, att dragas vester om Ringsjön. Den stora fältmanövern afslöts i Lördags på Ladugårdsgärdet. Sedan begge kårerna natten sorut bivuakerat i trakten af Kummelby och Thureberg, uppbröto de tidigt på morgonen och manövern fortsattes till middagen, då rast gjordes i trakten af Ulriksdal och sortgick vi dare på eftermiddagen framåt Roslagsvägen till Ladugårdsgärdet. Sedan trupperna der utfört en artillerimanöver, i hvilken afven skärgårdseskadern deltog, aftackades de af sina öfver befälhafvare, och de särskilda regementerna begålvo sig derefter hvart och ett till sitt lå ger. Uti konungens svit såg man, bland andra diplomater, danska ministern grefve v. Plessen och ryska generalen Bodisco. Från Gefle skrifves den 29 sistl. Jani: Ifrån Finland har det rykte hit öfverkom mit, att Nystad blifvit af engelsmännen uppbrandt. Underrättelsen hade genom kossacker blifvit bragt till Christinestad, hvarest svenska sjöfarande fått inhemta densamma. För tillförlitligheten kunna vi naturligtvis icke vidare gå i borgen. Det i gårdagsbladet antydda bresvet från Finland, som förekommer i Aftonbladet, är skrilvet af en man som tecknar sig ärlig finne och innehåller afskrift af ett bref, som skall ha blifvit öfverlemnadt till bankodirektören Stjernvall i Wasa, hvilken varit den som gått vederbörande ryska regerings ärender, för att få namnet Wasa andradt till Nikolaistad. Vi återgifva ur detta bref till Tit. Stjernvall följande i sanning saftiga bitar: KValborne hr bankodirektör och riddare af slera ordnar! För en månad sedan spred sig härstädes ett rykte, som, ehuru otroligt i sig sjelft, likväl inom alla kretsar väckte den djupaste sensation genom det extrema af nedrigt kryperi, uselnet och äreförgätenhet, som, förutsatte man dess sanning, dermed framkröp i dagen. Det stämplade med dessa vackra egen-kaper ett helt samhä:le, en hel landsort, och detta en, der vett och bildning med skäl kunde anses böra stå högre än på de flesta orter inom landet, en ort som under soratid och samtid der intagit ett bland de framsta rummen. Det gallde ingen mer och ingen mindre än