STISKalan I äy strängningar af amiralerna Bruat och sir Edmund Lyons under den 7, 8 och 9 Juni, kunde man ändtligen hoppas att få lätta ankar, då man den 10 kl. 2 e. m. signalerade ett främmande fartyg, som Styrde kurs mot vår flotta. Detia fartyg var en tscherkassisk skuta, Som bar tvenne flaggor, den ryska och den neutrala; besäuningens chefer begärde att få tala vid amiralerna, och när de blifvit föreställde desse sednare, berättade de, att öfverforten, till följe af det svåra vädret, ej kunnat göras på mindre än fem dagar, att de lemnåt Anopa d. 5, samt att ryska garnisonen, underrättad om de allierades planer, uppgifvit hvarje tanke på motstånd och lemnat staden, sedan den sprängt alla krutförråder i lutten. HvIka skäl, som närmast föranledt dessa åtgärder, äro obekanta, måhända en öfverdrifven skildring af expeditionens betydenhet, måhända äfven befallningar från högre ort. Den tocherkassiska besättningens uppgift, ehuru stödd på vissa sannolikheter, betviflades dock af amiralerna; det kunde ligga en snara härunder. Utan att afbryta inskeppningen uppdrogo de åt sina närmaste män i befälet, konteramiralerna Charner och Stewart, att öfvertyga sig om sanningsenligneten af denna underråttelse; farkosters besättning qvarhölls, i afvaktan på de angares återkomst, hvilka utsändes i och för rekognosceringen. De båda konteromiralerna begåfvo sig genast på väg och voro snart framför Anapa. Ryska fanan svalode ej på såstuiagen. be iakttogo de vid sådane tillfällen vanliga försigtighetsmätten och stego utan mötande svårigheter i land. Kanoner gapade från hvarje styckeglugg, men ingen anrtilerist syntes bredvid dem. Spridda ruiner af fästningsverk bestämde trupperna att iatåga i staden. De sunno den besatt af Tscherkasser; pa uågra få när hade innevånarne lemnat stället, och bergsboarne, till ett antel af några hundra, tade nu plundrat och slagit sig ned i deras hus, uppförande sig såsom i en eröfrad stad. Nag a Tscherkasser lemnade på tillfrågan den upplysning, att krutmagasinerna bhisvit natten till den 5 Juni sprängda i luften och Anapa stucket i brand på flera punkter, samt att de foljande morgon från bergshöjderna sett tolf ryska bataljoner uttåga i god ordning och inslå vägen till det inte af landet. De hade förut förnaglat sina kanoner. Trupperna åtföljdes al största delen utaf Anapas innevånare, som medförde all sin dyrbarsre egendom. Derefter hade Tscherkasserna nedstigit från bergen och från den dagen varit i besittning af staden, utan att på något sätt störas. — Genast afsändes till Kamisch-Burnu denna rapport, bekräftad af flera engelska officerares uadersökningar, enligt hvilka alla krufforråder, äfvensom alla magasiner. innehållande proviant och krigsmateriel, blifvit antända. Bland annat fingo vi veta, utt bomboch kanooförråderna, som forblefvo oskadade, skulle varit tillräckliga för tvenne års försvar, samt att antalet af bronsoch jernkanoner i fästningen uppgick till 200. Efter att hafva erhållit dessa nybeter, utskickade ami. ralerna flera ångare, för att i Anapa fullända det verk, man redan så val afslutat på Arovska sjöns kuster, samt taga ombord alla artilleripjeser och all ammunition, som kunde vara den allierade hären till nytta. Ingeniörer medfölide, för att låta spränga i luften alla befästade delar af staden. I samma tidning läses följande: -Den 8 Juni kom en rysk parlamentär och begärde vapenhvila för de fallnes bortförande från valplatsen. Den beviljades, och å båda sidorna skred man nu till denna sorgliga förrättning, men då under de förra vepenstillestånden Fransmän, Engelsmän och Ryssar blandade sig om hvarandra, blef nu deremot en skiljelinie uppdragen, hvilken ingen fick öfverstiga. Ryssarne kommo och nedlade vid denna linie de stupade franska och engelska kri gare, hvilka blisvit funna på deras sida, och våra trupper gjorde på samma sätt med de ryska liken. Intet samtal uppstod mellan vära och de ryska officerarne, hvilka sednare till största delen voro klädda i hvita handskar och full parad. Under denna dystra ceremoni föreföll ett sallsamt upptrade, som för en stund hos våra soldater förtog det smärtsamma intryck de erforo, då de bland de stupade upptäckte så många vänner och kamrater. Tvenne zuaver, som ej varit sedda sedan natten till den 7 Juni, och hvilkas öde var för deras kamrater obekant, uppträdde plötsligt, likt vålnader, midt ibland Ryssarne, utan att man kunde se, hvarifrån de kommit, boppade öfver I I skiljelinien och skakade muntert hand med sina kamrater, som trott dem för alltid förlorade. Dessa båda zuaver hade, hänförda af ktridsisvern, framstormat ända till Malakowtornets konterskarp, der de under häftivaste anoppet nedstörtade i en löpgraf. För att ej HI q ådraga sig fiendens uppmärksamhet, ville de hörda nu fär , .