icke länge få berömma sig deraf, vore han än så stark som Nero! — Nero är ännu alltjamt en alsklingshjelte hos den romerska allmoen. ; — Tig då stillal svarade generalskan, och tänk på polisen. — Polisen? Man dömmer ej folk utan vittnen. — Nej, visserligen. — Godt! Men det är ingen lätt sak att finna någon, som vill vittna mot en som gifvit ett dolkstygn. Vittnena äro försigtigt folk, som säga åt sig sjelfva: Den der är cj bortkommen. Han har dödat en person, han är således nog istånd att döda ännu en; det är ej värdt att komma i delo med honom. — Ja, men den som blir dömd till döden kan ej hämnas på någon. — Men, svarade Cocomero med hycklande mine, den helige fadern är en bra karl, som icke vill syndarens död; det är honom motbjudande att utgjuta kristet blod, och de som begått den oförsigtigheten att döda en person, slippa gerna med galererna för lifstiden. — För lifstiden! Är det icke värre än döden? — Förlåt; då man har gynnare, en god herre eller en god fru till exempel, så kan man hoppas att förstkommande påsk få dödsstraffet lor