ännu är i sin kraftfulla ålder, ser man ämne till en blifvande kabinettschef, i händelse att de nuvarande ministeren skulle falla. Angående den förut omtalade folkdemonstra tionen i Hyde Park skrifves till Independanc helge: Den folksamling, som forliden Söndag bi dade sig i Hyde Park — engelska aristokra tiens Longchamp — visar, huru föga det öl verensstämmer med folkets smak att underka sta sig det nya strasssystem, som inne hålles lord Grosvenors förslag om en sträng sön dagstukt. Massan bestod till en stor del a personer tillhörande de arbetande klasserna På husknutarne hade dagen förut blifvit upp I slagna kungörelser af det innehåll, att mar skulle samlas för att) se, huru aristokratiel sjelf uppför sig på söndagen. Polismyndighe terna hade emellertid tillsagt, att inga offent liga tal finge hållas i Hyde Park, som är er enskilt egendom (den tillhör de kongliga do. mänerna), och dermed strandade denna del a demonstrationen. Men en engelsk solkhop hit. tar lätt på utvägar: man skyndade till der allk, som plägar passeras af aristokratiens eki. pager samt emottog med rop och hvisslingar hvarje vagn, hvars yttre förrådde en förnäm egare; men anspråkslösa borgerliga åkdon fingo deremot passera utan att förolämpas. Flera högtstående personer undsluppo blott såsom genom ett underverk den fara, för hvilken de blefvo utsatta genom de af oväsendet skrämda hastarne. Emellertid höllo sig folkhoparna strängt inom lagens gränser; allen, vid hvilken man samlats, sparrades ej, utan enhvar höll sig på sidogångarne, lemnande körvägen fri, och bland hela denna oräkneliga folkmassa kunde polisen, å sin sida äfven respekterande lagen, ej utleta en enda person, som man med skäl kunde häkta och låta betala kalaset för de andre. I dag ser man i parken knappt ett enda åkdon vid den tid, då tolket vanligtvis mest samlar sig dit. — Demonstrationen är obetydlig i sig sjelf, men enar den sannolikt blott är den första af detta slag, har jag derpå velat sasta edra läsares allvarliga uppmärksamhet. Reformföreningen höll den 27 Juni sitt andra möte i Drury Lane. Förnämsta talaren var den ryktbare författaren Charles Dickens, som här för första gången tog ordet i en politisk församling. Han anföll kraftigt de bestående missbruken i ett tal, som emottogs med stort bifall. Layard uttryckte derefter den förvåning han ertor, när hans motion blef förkastad af en så stor majoritet inom underhuset, men förklarade tillika, att han icke destomindre skulle fullfölja det verk, han förelagt sig och hoppades att med landets bistånd kunna lyckligt tullända detsamma. De förstärkningar till Krimarmåeen, hvilka nu med stor skyndsamhet utrustas, belapa sig till 12200 man. Inom den 12 Juni skall allt vara färdigt för inskeppningen. Militärhospitalet i Woolwich måste utvidgas i anseende till den mängd af sårade soldater, som under de sednare dagarna ankommit från Krim. Ostindiska posten medförde underrättelsen om ett handelsfördrag, som al Sir John Bowring i engelska regeringens namn blifvit alslutadt med Siam. Birmas beherrskare visar sig ånyo böjd att träda i vänskaplig förbindelse med England. I öfverhusets möte den 24 Juni framlade lord Montcagle en petition från den bekante socialisten Robert Owen, som i densamma anhåller, att en serskilt kommitt måtte nedsättas, för att pröfva en af honom i socialt intresse uppgjord plan, hvilken i synnerhet nu, då oro förspörjes i den allmänna sinnesstämningen, skulle vara af stor nytta. Ingenting närmare var angifvet. Lord Monteagle och efter honom lord Brougham lofordade med värma Owens karakter; den sednare sorklaracc —UX icke länge få berömma sig deraf, vore han än