Naturen. (Ur Upsala-Biet.) Friska natur! med jublande toner Skyndar jag glad till din kraftiga barm. Lyft mig, o lyft mig till ljusare zoner, Bort ifrån verldens eviga larm! Leka jag. vill med vindarnes flägtar, Dricka på berget din herrliga nektar, Dricka min ande berusad och varm. Mäktiga känslor vidga mitt hjerta, Tauken sia känner så spänstig och stark. Se, huru furan lyfter sin smärta, Svigtande stam ur den klippiga mark! Fogeln i toppen sjungande sitter, Lyssnar förtjust, bur hans vänliga qvilter Ljuder så sulla i susande park. Källan i bugtiga loppet kring lunden Dansande slingrar sitt silfrade band, Hoppar med fröjd öfver blommiga grunden, Sorlar melodiskt mot grönssande strand, Isar med hast öfver mossiga stenar, Skalkas med björkens slukande grenar — Bilden af lifvet i morgonens brand. Bort ifrån dalens doftande lindar Flyger jag hän till det väldiga berg. Upp! Jag vill känna de nordiska vindar Flagtande friskt genom ben, genom merg. Der är jag närmare himlen och ljuset, Der kan jag blicka till fädernehuset, Strålaude mildt med azurens farg. Herrliga taflor tjusa milt öga: Bländande gjuter solen sin glans. Grönkladda stränder i fjerran sig löga Lustigt i glittrande vågors dans. Borta vid randen af himmelens salar Skogiga höjder och rosiga dalar Sträcka sig vidt i en blånande krans. Mäktiga floden bland vänliga kullar Strider med skummiga böljor framåt, Hän öfver fält, öfver klippor den rullar Fram majestätiskt sin herrliga stråt. B:usande för den sitt silfver mot hafvet, Snart i dess sköte det ligger begrafvet, Hvirflar i skum under stormarnes gråt. Rundt kring den slingrande stranden tbrona Skogarne stolt i sin mystiska prakt. Högt i den dunkla, den luftiga krona Vindarnes stämma sjunga med makt. Muntert smattrande valdthorn klinga — Hör du de präktiga tonerna svinga Förda af ecbo från trakt till trakt!