de själsrörelser som efter hvarandra uppväckas af denna lilla tafla, lika snillrikt tänkt, som skickligt utförd. Den svenske invaliden som beråättar tilldragelser från sitt krigslif, af herr Nordenberg, sörtjenar bemärkas för de uppträdande figurerna, för ställningen af personerna och för hufvudpersonens gest. Allt detta är väl uppsattadt och väl utsördt, men denna tasla saknar effekt, ljus, luft, och teckningen är äfven något tung. Fårleksförklaringen, af mll Lindegren, faller mig mycket i smaken. Man ser att detta fruntimmer, så svenska hon än är, likväl vistas i Rom. Hennes pensel är doppad i Italiens himmel. Flickan som emottager den unge mannens kärleksförklaring är förtjusande. Hennes figur uttrycker denna blandning af blyghet och lycksalighet, som ligger uti sjelfva situationen; mannens bänder kontrastera icke särdeles mycket mot flickans och uttrycka ej nog kraft. Jag förlåter honom det hvad angår den handen hvarmed han håller kåppen, men beträffande den andra, nemligen handen på den arm som han slagit flickan om lifvet, så skulle jag önska den fastare tilltryckt. Det ligger arbete, smak och finess i denna tasla. Hvad älskaren angår, så skulle man önskat en något djerfvare färgton. Ni ser att den del af svenska expositionsafdelningen som redan anländt gör, äfven med de små fel som jag här och der antydt, Sverge all heder, och jag gör er derför min synnerliga kompliment. En förträiftig hyresgäst. I hörnet af Place-Vendome och Rue de la Paix i Paris bor för närvarande en engelsman i entresölen af ett stort hus, för hvilket han i hyra betalar 7000 francs om året. Dessutom betalar han sexton tusen samma mynt för första våninaen i samma bus, den han särskildt hyrt och låtit stänga, — för det ingen skall gå öfver hans hufvud. Åres tree enär net H( BDpmmieee—