Hättegångsoch Follssaker. Sedan anmäldt blifvit, att skepparen Andreas Skröder från Ljungskile, Ljungs socken Fräkne härad i Bobus län, natten till sistlidne Söndag omkring kl. I på obekant sätt från båten Neptunus, liggande vid norra skeppsbron, kommit i sjön och drunknat, samt bro dren, skepparen Johan Skröder, som varit i sällskap med Andreas, icke velat vidkännas honom, då denne blifvit upptagen utur vattnet, har Johan Skröder, såsom misstänkt att ha varit vållande till brodrens död, af polisen tagits i förvar. Vid den härom inför poliskammaren sistlidne Måndag hållna undersökning, hördes först Johan Skröder, som berättade att han, som förer båten Springfelt, mellan kl. 7 och 8 pi Lördags afton sammanträffat med Andreas och flera bekanta skeppare på ett värdshus å Lilla Berget, der de något uppehallit sig, hvarefter samilige begifvit-ig till Andreas båt, hvilken låg vid namnde brygga Sedermera eller omkring kl. 12 hade de gått ombord på Neptunus, dit skepparen Börjesson iobjudit dem på en snaps. Härunder hade Andreas, som icke varit drucken men pratsam som vanligt, gått upp på kajen, der han på engelska tilltalat några personer, hvilka varit högljudda, liksom något gräl skulle ba förefallit. En stund derefter hade Andreas kommit rusande nedpå Neptunus, dervid han skolat hoppa uti en akter om densamma liggande julle, men i stället kommit uti kanalen, mellan Neptunus och en bredvidliggande båt. Joban hade då lagt sig fromstupa och räckt händerna åt brodren för att hjelpa honom upp, men när denne fått tag häruti, hade J0han äfven fallit i vattnet der han troligen omkommit, såframt icke skepparen Bernt Johansson räddat honom. Så snart ban blifvit upptagen, hade han underrättat dem, som omgåfvo honom, att brodren äfven vore i sjön, hvilket man till en början icke velat tro, men vid förnyad försäkran bärom, hade en af skepparne med en båtshake känt i botten af kanalen utmed Neptunus, då Andreas kropp der anträffades och upptogs. Alla till hands varande medel användes väl för hans återställande till lifvet, men sådant var förgäfves. Huruvida Joban derunder yttrat till någon, att han icke kände till hvem den drunknade var, kan han icke erI inra sig, men om så skett, härledde detta sig af den sinnesförvirring, hvaruti han då befann sig. Tilläggande Johan att hvarken han eller brodren deltagit uti det gräl och slagsmål, som kort förut skulle ha egt rum på kajen, ej eller hade de hvarken förut eller vid detta tillfalle sins emellan varit oenige, utan alltid kommit väl öfverens. Derefter hördes en mängd inkallade vittnen, af hvilkas berättelse inbemtades: att sedan bröderne Skröder jemte flera andra skeppare lemnat värdshuset på lilla Berget, derunder Andreas Skröder väl stundom ,gormat och varit bråkig, men icke hvad man kallar, riktigt fullX, hade samtlige först besökt Andreas båt och sedermera ,Neptunus, der man ,snapsat. Härunder bade försports oväsende och slagsmål bland en hop sjöfarande, samlade på kajen, hvanbland äfven förmärkts bröderne Skröder. Under tumultet blef en karl, som hette Andreas Forstrom slagen i hufvudet med en sten, så att blodsår deraf uppkom, men hvem som föröfvat slagsmålet har icke kunnat upplyses. Emellertid sågos tvenne karlar springa ombord på Neptunus, hvilka straxt derpå åter visade sig, den ene med en spak och den andre med en knoif i handen, hotande de på kajen befintlige personer, men då några af dem närmade sig, rusade de båda förstnämnda ned uti båten. Hvilka dessa personer varit, har icke kunnat utrönas, enär icke allenast bröderne Skröder utan äfven flera andra då lära ha befunnit sig ombord. Några minuter derefter hörde skepparen Bernt Johansson ett ovanligt buller i vattnet, hvadan han skyndade till sidan af ÅNeptunus, då han varsnade en menniska, hvilken höll på att omkomma. Han tog så fast i tacklaget och släppte ned sig utför båtens sida, på det att den i nöd stadde skulle få tag uti honom och hålla sig uppe, tills bjelp hann ankomma, hvilket äfven skedde, ty vid bådas rop kommo samtlige i plikten varande personer till stället, då såväl Johansson som den i vattnet liggande karien, hvilken befanns vara Johan Skrö der, blefvo upptagna. När denne kommit upp på bä ten, utropade han: ÅAck, Herre Gud! min bror är i sjön. Man ville icke tro detta, enär man icke blifvit honom der varse; men då Johan påstod att så vore förhållandet, estersöktes och igensanns Andreas kropp, på sätt förut är nämndt. Några personer, som i detsamma passerat förbi, hade emellertid underrättat en poliskonstapel om att en karl, hvilken förut på aftonen skulle ha blifvit illa slagen nu hittats död uti vattnet. Detta föranlät naturligtvis efterfrågan ombord å båten, då hvarken Joban Skröder eller någon annan der skall ha uppgifvit hvem den döde var, hvilket, sedan man fått veta att Johan var dennes broder, äfvensom att slagsmål egt rum, gifvit anledniog till den misstankan, att Johan på ett eller annat sätt vållat brodrens död, hvadan den förre upptogs i polisvakten och kirurgen Edlund efterskickades, för att tillse hvad som kunde göras med Andreas. Sedan upplyst blifvit att intet tecken till yttre våld funnits å liket, äfvensom ingenting förekommit, som i detta bänseende kunde läggas Johan till last, blef denne frigifven. Med anledning af hvad sålunda förekommit, förklarade poliskammaren att undersökningen icke föranledde till någon vidare åtgärd, hvadan också intet hinder förefanns för Andreas Skröders ärliga begrafning, derom hans fader, som var tillstådes, sade sig vilja draga försorg. Från kongl. direktionen för Götheborgs Hamn -och Elfarbeten hade till poliskammaren ankommit en skrif velse, hvaruti meddelas, att direktionen, i ändamål att bidraga till ordningens upp ätthållande på härv. ånssartygsbrygga såväl med fartygens anläggning som i afsseende på anordningarne af ankommande och afgående gods, på det att detsamma i minsta möjliga mån må inskränka det trånga utrymmet på bron, beslutat för innevarande års sommar bekosta aflöningen åt en tjenlig person och i detta hänseende öfverenskommit med förre sjökaptenen Wendel, hvilken åtagit sig detta uppdrag, bvadan direktionen velat detta förhållande hos poliskammaren anmäla, på det att Wendel måtte erhålla behorigt bemyndigande och de föreskrister i öfrigt, som af poliskammaren kunna anses erforderliga. M d anledning häraf har kapten J. A. Wendel, på kallelse, infunnit sig hos poliskammaren, der han, efter ernällen del af förestående, fått aslagga föreskrifven ed, hvarpå han af poliskammaren förordnades att tills vidare hafva öfverinseendet vid ordningens upprätthållande på bärv. ångfartygsbrygga, såväl i hvad angår fartygens anlaggning som i afsvende på förekommande af trängsel på bron tör passagerare samt ankommande och afgaende gods. och hade kapten Wen—