rtättalsen ankom om detsamma, aac nan (IOTa C1t41U—Ä don) skickat de papper, som rörde saken, till engelska sändebudet i Köpeohamn med uppdrag att hos danska regeringen begära, att denna genom sin representant i Petersburg, hvars stora ifver för Englands undersåter och intressen i Ryssland kan ef nog kunde deremma, låta ryska regeringen veta, huruledes England med spänd väntan emotser, hvad den gjort eller ämnar göra, för att bestraffa ett brott, hvilket måhända ej skulle väekt förvåning, om det hade föröfvats af Söderbafsöarnes vildar, men i det bildade Europa synes oerhördt och skall ådraga Ryssland de strängasterepressalier, om det ej exemplariskt bestraffas. När ryska regeringens svar inträffar, eller engelska te eringen erfar de åtgärder, hvilka, såsom den hoppas, redan blifvit träffade med anledning af denna våldsgerning, blir det tid att fatta ett beslut om hvad från Englands sida bör göras. Lord Ejlenborough håller det för enklare och naturligare att sätta sig i förbindelse med ryska regeringen genom amiral Dundas än genom danska sändebudet. Man kan med sannolikhet antaga, att amiralen, sedan ban emottagit kapten Fanshawes rapport, genast afsände en parlamentär till ryska auktoriteterna, för att underrätta dem om förhållandet och derigenom sätta dem i tillfälle att vidtaga åtgärder i saken. Lord Granville: Ju hastigare saken får ett slut, desto bättre, ty känslan af den harm, som ej kan uteblifva, om ryska regeringen ingenting gör, för att bestraffa missdädarne, måste annars nödvändigt föröka krigets fasor. Lord Brougham: Det är ej nog, att Ryssland ogil lar illbragden; det måste också bestrosla den. Aldrig har England kraftigare än nu sordrat missgerningsmäns blod. Lord Malmesbury finner ingenting att tadla i engelska regeringens förfarande, men hoppas att den skall vidtaga ytterligare åtgärder, ifall ryska regeringen genom allehanda undflykter söker draga sig ur affären. Lord Clarendon har betjenat sig af uttrycket repressalier. Han för sin de! kan ej tänka sig några repressalier, som förmå tillfredsställa engelska folket. Om man med repressalier förstår hämdens utkräfvan de på ryska undersåter, så gör man sig skyldig till samma omensklighet, sor hvilken man nu bringar vanära öfver andra. Det vore vida bättre, om man läte det allmänna tänkesättet i Europa och hela kristenheten uttala sig öfver den begångna illbragden. Vore han (Malmesbury) i sin ädle väns (Clarendons) stalle, skulle han uppfordra hvarje med England förbunden regering. h-arje stat, som har en bildad beherrskare, hvarje fritt konungarike, som eger bildade undersåter och civiliserade lagar, att hos ryska kabinettet besvära sig öfver en sädan barbarisk handling. Han frågar nu, om regeringen har för afsigt att bringa saken inför en sådan nationernas ju-ydomstol. Detta vore den enda tillfredsställande utvägen, enär alla handlingar af hämd blott skulle stegra folkets afsky. Lord Granville delar den föregående telarens åsigt, att det vore orätt att härvidlag utöfva vedergällning. Han påminner om, huru en gång hertigen af York besvarade ett blodigt dekret af franska konventet med en armcCorder. som genom sitt högsinnade innehåll väckte den största tillfredsställeise å ömse sidor och i franska soldaternas hjertan fann en så ädel återklang, att desse vägrade lyda de grymma befallningar de emottagit från sin regering. En nyorganiserad, 1000 man stark arbetarekorps var färdig att inskeppas till Krim. En minnesvård kommer att uppresas öfver de i Skutaris sjukhus aflidna engelska soldaterna. Miss Nightingale gaf första väckelsen härtill, och drottning Victoria lär intressera sig lisligt för planen. Med anledning af Östersjöflottans brist på småfartyg, som kunna användas i grunda farvatten, föreslår Times att utrusta ett slags båtar, som till stort antal finnas på skeppsvarfven och för sin korthet och starka konstruktion kallas Lumps (klumpar). Enligt utsago af män af facket skulle man af dessa båtar inom kort kunna bilda en fruktansvärd krigsflottilj. BELGIEN. Alla icke-belgiska medarbetare i den af ryska regeringen uppsatta tidningen Journal du Nord hafva, sannolikt på franska kabinettets begäran, blifvit utvisade ur Belgien. Journal du Nord skulle utkomma i Brässel från och med d. I:ste Juli; ett profnummer af densamma har redan varit synligt. Ryska regeringen betalar uppsättningen och tryckningskostnaden för denna dess öppet erkända organ; redaktionen inkasserar för egen räkning abonnementsinkomsterna och är dessutom hug nad med rikliga honorarier: en Belgier vid namn Caspelmans t. ex. har 25,000 francs årligen. FRANKRIKE. I Marseille fortfar man med inskeppningen af utomordentliga massor krigsförråder och materiel för trupperna på Krim. Franska akademien har åter råkat i tvist med regeringen, som nu bestrider densamma rättigheten att sjelf beståmma dagen för upp tagande af en ny medlem, Sylvestre de Sacy, och förbehåller åt sig utdelandet af inträdeskort till sessionen. Konungen af Wärtemberg har på grund af sin vacklande helsa afböjt kejsarens inbjudning att bese Pariserexpositionen. TYSKLAND. Tidqningarne innehålla bidrag till den notvexling, som länge egt rum mellan Preussen och Österrike, men den diplomatiska diskussionen om orientaliska frågan har redan för längesedan förlorat hvarje intresse, och sedan nu Österrike börjat reducera sin armå, är dess ställning till frågan i sjelfva verket i det närmaste densamma, som Preussens. SCHWEIZ. Kantonen S:t Gallen lider af en svår öfversvämning. ITALIEN. Till Journal des Debats skrifves från Rom d. 13 Juni angående mordförsöket