na tjuguäriga slicka kampade oupphörligt mot en embonpoint, som var i bestandigt tilltagande; hennes snörlif voro verkliga konstverk, som vittnade om mekanikens framsteg i nittonde århundradet; emaljen på hennes tänder sprack, och modren, som sjelf flätade hennes hår, hade redan funnit ett och annat grått deribland. — Generalskan, som nu satt hela sitt hopp till dottern och som påräknade att genom henne förbättra sina knappa vilkor, satte sig i skuld på det dottern ej skulle sakna något. Nadina, hvars linne var så simpelt att en stackars borgardotter skulle hafva blygts deråt, gick klädd i klädningar af sammet och siden, som tillsandes henne från Paris. Hennes toilettutgifter ökades, emedan hon ville göra alla de unge och rike Romrarne kära i sig: men från och med den dag, då Manuello Coromila efter sin farfars död började visa sig i stora verlden, tänkte modren och dottern endast på honom. Han fästade sin uppmärksamhet vid Nadina och gjorde henne i ljorton dagar sin kur; mer behöfdes icke för att båda skulle bygga sina framtidsplaner på honom. Denna återblick skall måhända förklara, hvarför generalskan och hennes dotter den 20 April 1837 betraktade Tolla på samma sätt som en olycklig spelare betraktar det kort, hvilket