skap dog han, likt konung Ludvig den tolfte, midt under sin äktenskapliga lycka. Generalskan var nu en enka på tjugu år med en liten tre månader gammal dotter. Hennes man esterlemnade henne intet annat än ett års gage, omkring 40,000 francs. Han var son af en köpman, hade sjelf skapat sig sin lycka, genomgått alla graderna i armeen och uppsvin gat sig till den högsta adel, utan att någonsin tänka på att samla förmögenhet. Generalskan, som man i Warschau kallade -den vackraoch den dumma, hade under hans korta regemente sett så föraktligt ned på sina landsmän och sina gamla vänner, samt ådagalagt en så stor oförskämdhet, att hon under denna korta lid redan fått fullt upp med fiender. Alla stadens auktoriteter voro ex officio närvarande vid generalens begrafning, men åt hans enka egnade nästan ingen någon uppmärksamhet. Den polska patriotismen begagnade sig af tillfallet att här utan fara visa Ryssland sin afsky. Den vackra Sofie var stolt öfver detta bat, som vittnade om hvilken betydelse hon haft. Hon lemnade triumferande en stad, som stotte henne isrån sig, och reste till Petersburg med sin dotter, sina syrtitusen franes, sin skönhet, sina diamanter, sitt högmod, sin dumhet och sina sorhoppningar. Vid sin ankomst till Petersburg, såg gene