Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1855, sida 2

srefve Tolstois oblodiga bajonettansall. Enligt bref från Csa var den skada, flottan åstadkommit i inganrog och Mariapol, utomordentligt stor. Tvenne Österrikiska köpmän hade bland andra lidit stora förluster. De i Kertsch magasinerade spannmälssörrå derna hafva till en del befunnits oskadade af branden. ENGLAND. I öfverhusets session d. 19 förklarade Lord Lyndhurst, att han blifvit uppmanad att dröja med framlaggandet af sin mo: tion beträffande Österrikes stäl ning till Vestmakterna. Debatten om Layards motion fortsattes d. 18. Den öppnades af Lord Goderich, som i motsats till herr Gladstones yttranden påstod, att Aberdeenska kabinettet gjort ganska litet i afseendo på nyttiga reformer. Hoan såg ej i herr Layards motion något direkt misstroendevotun mot regeringen. Hrr Peel, Drummond och öfrerste Lindsay talade mot Layards sförs a3. Hr: Drdeli framhöll den trängande nödvändigheten af en administrativ reform, ett uttryck, som han sjelf först begagnat. Isynverhet behöfde finsns-ystemet en grundlig tördättring. Enligt hans åsigt borde man utnamna en af prakuska män bestående kunglig kommission, som skulle rådgöra och besluta om basta sattet att leda statsdepartementerna. För Layards andragande kunde han dock icke rösta. Orsaken tll de af bräck, England lidit, var den, att den sympati och persovliga högaktning, som är nödvandig för en valsignelserik verksamhet hos hvilken regeriug som helst, Sak nades inom engelska kabinettet. Det vore högst oklukt att begagna motionen såsom en afledare, för ott rädda ministrarne, de verkliga upphofsmännen till det onda, från folkets vrede; sir Bulwer Lyttons mot:on ut ychte deremot just det, som enligt hans åsigt värmast orde opgerensstamma med hvad underbuset måste kanna. Lord Palmerston försvarade sig mot en onklagelse, som Layard under det sista reformmötet på Drurylaneteatern rigtat mot honom, evligt hvilken auklogelse han Palmerstou skulle hafva gjort sig lustig ofver soskets lidanden och yttrat sig i törblenaade ordalag om nationen. Detta pästående innebåller ej ett enda sanat ord. Hvad tillsättandet af civila embetsmäa beträffar, måste han varna allmänheten att ej göra sig ölverdrifna föreställningar om verkningorne af examina. Om man förebrår regeriogen, att den vid besordriagar ej fäster afseende på duglighet och förtjonst, gör man henpe orätt. Talaren sökte bevisa detia genom åtskilliga erempel, och förklarade, att regeringen skall bekämpa Laysrus motion, men deremot af uppriktigt hjerta rösta för sir Edvard Bulwer Lyttons förbättringsfsörslag. Omröstningens resultat är bekant. Bulwers förslag kommer härnäst att diskuteras. Derefter afgaf förste amiralitetslorden, sir Charles Wood, följande förklaring, stödd på uppgifter från amiral Dundas, angående tilldragelsen vid Ilangå: ÅÄngkorvetten Kossack? hade på höjden af Hangö uppbringat och förstört några kustfartyg, samt tagit såsom fångar tre personer, nemligen skepparen på ett af dessa fartyg, hans son och en sinsk matros. Amiral Dundas, som ej onödigtvis ville betunga rörelsen, om blott förbindelsen mellan Finska viken och St. Petersburg hölles afbruten, befallde, att Kossack skulle återvända till Hangö och landsätta de sålunda togua fångarne äfvensom fyra andra, hvilka på begäran erhållit sin frihet. Kossack vände derför tillbaka till Hangö, ankrade på kort afstånd från stallet och skic kade skeppskuttern under befäl allöjtnant Geneste i land med de 7 fångarne och bemannad med en vanlig båtbesattning. En parlamentarslagga visades under minst en hall timmas tid, innan båten nådde landningsplatsen. Der sågs emellertid ingen menniska på stran den, utom en enda, som sprang derifrån. Olficerarne och fångarne gingo i land, och dessa sednare slyttade sitt bagage ur båten, men manskapet qvarstannade i denna, då plötsligt en afdelning ryska soldater, till utseendet vidpass 300 till 400 man stark, kom ned till land ningsplatsen. Den britiske officern uppvisade då parlamentarslaggan och förklarade, hvarsoi man kommit i land; den finske skepparen tog parlamentärflaggan af löjtnanten samt sökte så väl på engelska som sitt eget språk förklara ändamålet med landstigningen. Den ryske kom menderande ossicern icke blott förstod engelska utan talade det äfven. Han yttrade, att har ej bekymrade sig om parlamentarllaggor, utar ville visa dem, huru Ryssarne förstå att strida hvarefter genast några hundra ryska soldate sköto på otficeren och de på stranden besiat liga fångarne, dödade dem allesammans oc derefter underböll eld mot båten, tilldess hvar je man i denna hade fallit. Derefter störtad Ryssarne ned i båten, kastade några af liker öfverbord, släpade en sårad upp på strander och mördade honom der med bajonettstygn semt drogo derefter bort, qvarlemnado i båter fem kroppar såsom döda. När båten ej åter vände till Cossack, afsändes längre fram p dagen giggen, hvilken på afstånd blott kund se, alt kuttern med några döda kroppar om bord låg sastajord vid landningsplatsen. On natten lyckades det en matros — en neger — som var sårad af tvenre kulor i armen oc! skuldran. att sönderskära linan, som fasthö