maklighet utföra de båda portratter, hvilka hon hvarje afton påbörjade för att hafva det nöjet att insatta dem i samma ram. bå hon höll vid -kakochnickenoch vid diamantchislret, som bildade den vanliga slutstenen, vände sig markisinnan till grefvinnan Feraldi och sade frågande : — Och Tolla? — Ja, det ar ju sannt, tillade generalskan; man sager att hon skall gista sig; det glader mig rätt mycket. — Det är ännu på långt när icke så långt kommet, svarade grefvinnan hastigt. Du vet, min vän, sade hon till markisinnan, att vi förliden månad erhöllo tvenne bref, det ena från min bror i Ancona. det andra från min kusin i Forli, och i båda funnos giftermälsanbud till Tolla. Den unge mannen i Forli är tjugutyra år gammal, ende sonen och har semtusen scudi i räntor. — Men det är ju förträffligt, min kära grefvinna, asbröt generalskan henne; jag hoppas att Tolla ... — Iolla har sett den unge mannen: han är högvext, blond och har erhållit en fulländad uppfostran. Men hon har rent afgifvit honom korgen. — Utan ati säga hvarför? — Hon har sagt att hon ej kunde tåla ho