nom. Den andre har ännu ej anlandt till Rom, och vill ej komma, utan att man ger honom något hopp. Man talar mycket godt om honom; han är trettio år gammal och ännu rikare än sriaren i Forli. Vi hafva gjort oss underrättade om honom, och han berömmes allmänt. Han vet bur stor Tollas hemgift är, och han har nyss skiifvit till min man att han skulle vara mycket nöjd med hälften. , Hvad jag sökere, skref han slutligen, r en väninna, en person som älskar mig, som är god, och skall blifva öfverseende med mina oräkneliga felt — Åh, det är vackert! det är beundransvärdt! det är sublimt! utropade generalskan; och aldramest i ett århundrade sådant som vårt, då de unge blifvit ännu mer egoistiske än de gamle! Hvilken förträfflig ung man! jag hoppas att Tolla ej tillbakavisar ett sådant parti. Generalskan hade ännu ej slutat sina utrop, då en hviskning, lika lätt och snabb som vindens rasslande i de torra löfven, genomfor salen, tradgården, spelrummet, hvarje vrå af huset och äfven hann fram till denna trio af mödrar. En oväntad nyhet, den der öfverraskade dem liksom en ljungeld, nådde dem utan att man visste hvarifrån den kom. De mest olika känslor asspeglade sig på deras anleten.