Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1855, sida 2

sitt missnöje, med skriftlig begäran om besvärsbänvisning, men fått utan besvärsbånvisning det besked att saken fö ar icke kunde ändras, Medan ålet är om beväringskonsentionen, torie ösven en annau sak förtjena att omnämnas. Helt nyligen, den 1 sistl. Mars, blef af K. M:t på dess militärbefålhafvares förslag en löjtnantsplats vid Stadsbevärigens jägarekomponi tilsatt, utan föreganget val, och således icke i enlighet med den af K. M:t år 1811, vid konventionens stadfästande, lemnade nådiga tilåtelsen åt Wisby borgerskap att utvälja bela befälet vid det från staden utgående manskap. Nämnda förbigående kunde synas sä mycket märkligare, som losl. borgerskapet den 28 Oktober 1850 förtroendefullt uttalat sin önskan att icke blott vid kaptensval, såsom hr militärbefälhafvaren föreslagit, utan Åälven vid alla öfriga officersval vid Stadsbataljonen, val mätte ske etter af militärbefälhafvaren upprättadt förslag, dock med det tillägg, att om inom borgerskapet funnes någon skicklig och lämplig, han måtte hos militärbefälhafvaren komma i åtanka till ett af förslagsrummens. — Någon kongl. sanktion å borgerskapets nämnda önskan har, enligt hvad för G. IL. T. veterligt är, icke blifvit lemnad, — Ofvanomförmälda löjtnantsutnåmning träffade emellertid en person, som utan allt tvifvel skulle af borgerskapet hafva fått enhällig kallelse, och som visat sig värdig det förtroende ban åtnjuter. Ett prejudikat har emellertid erhållits å borgerskapets åsidosatta volrätt. Att nu vidare orda härom är ej af nöden, när de, som det gäller, saktmodeligen bafva tegat. — Men, enär aktning för lagars och lagliga öfverenskommelsers helgd är en väsentlig dygd både bos de styrande och hos de styrda, hvilka sednare i vårt lagbundet fria land ega så väl rättigheter som skyldigheter, torde det vara publicistens pligt att åtminstone historiskt anteckna företeelser, sådana som de ofvan omförmålds. G. L. YT. gör det kortligen och sine ira et studio. Dessa förhållanden äro så märkliga och så betecknande för hvad man på vissa håll numera tycker sig kunna företaga, att vi hafva trott oss böra låta förhållandet blifva bekant för en så stor allmänhet som möjligt. — Ästonbladet framhåller en märklig handling af Justitierådet Grefve Snoilsky: märklig särdeles för det den utgått från en ledamot i Högsta Domstolen. Han har nemligen tillställt hvar och en af Stockholms taxeringskommittes ledamöter ett cirkulär, hvari han underrättar, att taxeringsvärdet å en hans fastighet, af 1851 och 1852 års kommitteer satt till 41,000 Rär, af Reg. på af Gresv S. anförda besvär blifvit nedsatt till 28,000 Rdr, äfvensom att han emotser enahanda resultat af besvären öfver 1853 och 1854 års taxeringar, så snart dessa besvär blifvit pröfvade. På grund häraf hemställer Grefve S., om icke en taxeringsman, lika väl som hvarje annan svensk undersåte, bör anse sig skyldig att vid taxeringar ställa sig till efterrättelse hvad Konungen en gång uti ämnet beslutat, fastän för ett föregående år? Ett sådant resonnemang Iaf en domare, som framför någon annan borde ihägkomma att prejudikat icke är lag, och ett sådant tillvägagångssätt, att nemligen icke I framlägga sina petita officielt till taxeringskommitteen, utan under hand till hvarje dess ledamot särskilt! — Om Gresve S. än aldrig varit något ljus, var det dock oväntadt att en man i hans ställning skulle förråda en sådan förmörkelse i begreppen.