— —— ————————— Sedan hon var färdig härmed, började hon vanligtvis prisa sin dotter, som hon majestätiskt nog alltid kallade: min fröken dotter.Hon missbrukade markisinnans och grefvinnans tålamod genom alt i oändlighet uppräkna Nadinas alla företräden, hennes talanger, hur mycket hon användt på hennes uppfostran i Paris och Rom, hur orolig hon varit för henne i hennes barndom, hur rädd hon varit för att hon skulle bli skrofulös, såsom nästan alla unga flickor inom den ryska aristokratien, hur många bäska mixturer hon låtit henne begagna, hvilka goda resultater de medfört, hur hennes benbyggnad blifvit stärkt, hur hennes figur rätat sig och gjort alla apparater öfverflödiga, hur hennes skönhet med hvarje dag blifvit mera strålande, hvilka partier hon afslagit (de anspråkslösaste deraf hade varit på mindst en million), hvilka triumfer som väntade henne i Petersburg, hur mycken välvilja kejsaren hyste för henne, hur han betraktade henne som sin adoptivdotter och hade lofvat henne hedersdamernas chiff.r, slutligen hvilket uppseende hon skulle göra vid ryska hofvet, då hon åter visade sig i en poncesufargad sammetskladning med släp, en kakochnick, broderad med perlor och guld, samt diamantchissret på venstra skuldran. (Forts.)