Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1855, sida 2

— 23 4k C444p2 S2 2 ligt afnjelpas, när gunstlingssystemet fått vika för ett system, hvars grundval vore en fr konkurrens i afseende på anställningar i statens tjenst. Hr Go ver förklarade, att han, ehuru anhängare af reformen, ej kunde rösta för motionen, emedan dess antagande under nuvaran: de omständigheter blott skulle föröka de svårigheter, med hvilka regeringen har att kämpa. Hr P eacocke understödde andragandet jus! emedan han deruti såg ett angrepp mot aristokratien och serskilt Whigpartiet, som han ansåg för den förkroppsligade representanten at fåmannaväldet. Hr Gladstone försvarade aristokratien. Det mest aristokratiska kabinett England egt, nemligen det Aberdeenska, hvars enda icke-aristokratisk medlem han sjelf hade varit, hade mer än alla andra verkat för en förbättring inom förvaltningen. Edward Bulver Lytton. I det jag sramställer mitt ändringsförslag, påyrkar jag afstyrelsen, att den skyndar sig att underkasta vår statsförvaltning en allvarsam granskning. Rytt blod måste ingjutas i dess ådror, på det att den må bli delaktig af den praktiska energi, som är ett utmärkelsedrag hos engelska solket. Enligt min åsigt är rörelsen i landet en följd af lättsinnigheten och obeslutsamheten hos kabinettets chef (lord Palmerston). Han har gjort allmänna sinnesstamningen missnöjd och dermed utsatt oss för större faror, än Rysslands härar någonsin kunna åstadkomma. En punkt, på hvilken jag framför allt vill sasta underhusets uppmärksamhet är den, huru vigtigt det ar att med det forsta taga frågan ur solkuppviglarnes händer och öfverlemna den åt regeringen, för att på detta sätt förhindra allt för långt gående och farliga reformer. Derhån syftar mitt förslag. Men Whigs må ej fortfarande begagna sig af sin ställning, för att säga det ena partiet: understöd oss, för att utestänga de förhatliga Torys, och till det andra: -rösta för oss, på det ej de förskräcklige radikalerna må segra! — Vid nordamerikanska krigets slut var det en solkrörelse i England, likartad med denna. Landet fordrade då ekonomiska reformer och anföll kronans prerogativer. Nu vill man reformer i lörvaltningen och angriper på samma gång aristokratien. Markis Rockinghams kabinett afväpnade folket och oslagsnade hvarje fara för kronan genom några visa och lämpliga relormer. Gören J på samma sätt, men gören det snart. Sedan ännu ett par talare yttrat sig blef fortsättningen af debatten uppskjuten till nästkommande session. ÖSTERSJÖN. Kristianiaposten meddelar ur ett enskilt bref från engelska flottan följande redogörelse för tilldragelsen vid Hangö: Kapten Fanshawe på Cossack? hade från amiral Dundas erhållit order att på någon passande punkt af finska kusten landsätta tio, på uppbringade fartyg tagna Ryssar, som amiralen återskänkt friheten. Med anledning häraf afsändes en åttahuggare under befål af löjtnant Geneste, kirurgen Easton och styrmannen Sullivan, och försedd med parlamentärflagg, som ganska synbart svajade från förstäfven. Båten hade order att söka land vid Hangöudde, och under tiden kryssade Cossackute på sjön fram och tillbaka, för att lugna fienden och ej ge honom anledning till farhågor. Då landstigningsbåten ej mötte någon båt från fienden och ej heller såg någon på stranden, rodde den dit, men just då löjtnant Geneste och kirurgen stigit i land med parlamentärslaggan i handen, sramstörtade en afdelning ryskt infanteri från den närbelägna skogen, anfördt af en officer, som talade engelska; sedan han förklarat, att han ej kände våra parlamentärflaggor, steg han tillbaka och befallde sitt folk skjuta. betta skedde genast, och Geneste, en mycket lofvande officer, föll dödligt sårad bredvid sin följeslagare, som delade samma öde. berefter följde salva på salva från handgevären mot vårt obeväpnade manskap; ingen skonades, ej en gång de tio fångarne, deras egna landsmän, som visade upp parlamentärflaggan, sedan Geneste stupat. Brefskrifvaren uttalar derpå det skarpaste tadel öfver denna fega kränkning af folkrätten, och anser, att äfven om Engelsmännen förhastat sig genom att gå i land utan tillstånd, borde man helt enkelt gjort dem till krigsfångar. Sedan trupperna utfört sitt fega anfall, drogo de sig tillbaka i den tro, att alla voro dö da, men ej förrän de plundrat kropparne på hvarje föremål, som i dessa banditers ögon ha de något värde, hvarefter de lemnade båten alldeles öfversällad af kulor. Men en man, som fått tre kulor i armen och låg såsom död, kom till medvetande under natten och fick 02 12— A La oo m 2 Åå