lanastisne en har ågevärseld. men i detta afeörende ögonblick öfverlemnade grefve Tolstoi åt öfverstelöjtnant Mokedonski ett kompani af sitt infanteri med befallning at drifvassienden tilldaka. Denne utmärkte stabsofficer fördelade sitt manskap i en af en mur skyddad trägård, tvang med sin eld de fiendtlige jägarne att ögovblickligt viks, och dref dem med ett bajonettanfall tillbaka till sina båtar. Från eskadern började åter en fruktansvärd kanonad, som dock endast varade en sjerdedels timma. Sedan de allierade öfvertygat sig em omöjligheten att med en kanonad förskräcka ryska soldater, drogo de sig 15 verst från staden och afseglade d. 4 till Mariapol. Slutligen uppgifver den ryska rapporten, att blott en kosack stupade, samt att en major, en underlöjtnant, en polismästare, en assessor och 12 soldater blefvo sårade. När man ihågkommer, att de allierade å sin sida påstå hela sin förlust hafva varit en sårad, kan man häraf sluta, hvilken bagatell den af Ryssarne så skrytsamt omtalade landstigningsaflaren med thy åtföljande bajonettanfall måste hafva varit. Angreppet på Taganrog synes hafva inskränkt sig till ett bombardement, som åstadkommit stor förödelse, enligt hvad äfven den ryska berättelsen antyder. Om Anapas utrymning af Ryssarne meddelas efter telegrafunderrättelser följande: Ryssarne hade order att i händelse af en allvarsamt hotande fara utrymma de mindre fästen på Tscherkassiska kusten, som sjelfva verket ej voro i stånd att motstå ett kraftigt anfall; endast Anapa skulle om möjligt försvaras. Straxt efter eröfringen af Kertsch och Jenikaleh gick en afdelning af den allierade eskadern till Tscherkassiska kusten, medan Tscherkasserna sjelfva samlade sig i hotande antal. För Ryssarne var det ej obekant, att de allierade och Tscherkasserna redan för flera månader sedan hade sinsemellan uppgjort en plan att anfalla kustfästningarne, fastän denna plan då ej blef utförd. Nu hade detta förbund synbarligen blifvit förnyadt, och kommendanten i Anapa ansåg derför tiden vara inne att gifva befallning om de mindre fåstenas utrymmande. Det skedde så, och besättningarne drogos till Anapa. Tscherkasserna besatte de lemnade positionerna, men inskränkte sig snart ej endast till sådane åtgärder. Deras stridslust eggades af hvad de ansågo för klenmodighet hos fienden; och från bergen nedströmmade talrika skaror, som oförväget framträngde till Anapa och gjorde sig färdiga att besätta alla vägar, som föra till fästningen. Garnisonen i denna bestod af 14 bataljoner, som dock ej voro sulltaliga. Kommendanten. som erhållit kunskap om de fördelar, de allierade vunnit i Kertschsundet och Azowska sjön, beslöt öfvergifva fästningen, innan Tscherkasserna hunnit afskära honom återtåget, samt drog sig tillbaka öfver Kuban. Ryssarne hafva gjort halt på högra stranden, sannolikt för att bestrida Tscherkasserna öfvergången al sloden. Enligt en uppgist af britiske krigsministern, meddelad Londonertidningarne, var Engelsmännens sörlust i striderna d. 7 och 8 Juni 122 döda, 510 sårade och 15 saknade. Utom de 11 officerare, hvilka, såsom förut är nämndt. stupade vid samma tillfällen, hafva från d. 4 till d. 8 Juni 40 officerare blifvit sårade, neml. I öfverstelojtnant, 3 majorer, 14 kaptener och 22 löjtnanter. Nationalzeitung meddelar från lägret en berättelse om ett företag af Ryssarne, hvilket på engång ådagalägger den största oförvägenhet och oklokhet. Samma dag expeditionen till Kertsch asgick, skulle nemligen 500 till 600 Ryssar i mindre båtar hafva lemnat Sebastopolsviken och lyckats genom de franska vaktskeppens vårdslöshet att obemärkt landstiga mellan Sebastopol och Kamiesch i ryggen på fjerde franska divisionen. Den djerfva skaran sramträngde ända till Fransmännens tält, men möttes här af det öde, som den sjelf måste förutsett såsom oundvikligt: Ryssarne blefvo efter det tappraste motstånd till sista man nedhuggna eller tillfångatagna. , Times innehåller följande telegrafdepesch, dat. Wien d. 14 Juni: Enligt en depesch från Varna af d. 13 hasva de franska trupperna i Kertsch blifvit återkallade, sannolikt för att deltaga i ett stort företag mot Sebastopol. Bref från Kamiesch af den 5 Juni bekräfta, att stora företag förberedes i de allierades läger. Ändamålet med rekognosceringen den 3 Juni mot Baidar var att fånga en kosackkorps på inemot 600 man, men saken hade blifvit förrådd af en grekisk spion, och ingen Ryss lät öfverrumpla sig. Då de allierade framkommo, sågo de kosackerna redan stadda på en säker reträtt; de fingo emellertid efter sig en afskedssalva, som sträckte fem af dem till marken. Terrängen var mycket svår, och hade Ryssarne haft några hundra skarpskyttar, kunde de allierade blifvit illa medfarna. General Canrobert har öfverlemnat öfverbesalet öfver Tschernajaarmeen till general Morris