Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1855, sida 1

och goda gerningar. Hvarje morgon begaf hon sig till kyrkan, och altnarne tillbragte hon utom huset, men då var hennes ständiga uppgift att stärka de svage och trösta de bedrölvade. Hennes hufvudsekligaste konst var att läka dessa själens sår, för hvilka den stora verlden hvarken har öga eller känsla. Med synbar förkarlek sökte hon bortgifta de unga flickorna och att jemna de hinder, hvilka olika förmögenhetsvilkor så ofta uppresa mellan älskande. Af sina inkomster hade hon aslagt en ansenlig summa, som var bestämd att årligen begagnas till utstyr åt fyra unga flickor, men det berättades att hon utomdess ej sällan drog försorg om en eller annan adelig ung flickas hemgilt. Hennes Thorsdagssoirker föranledde på ett år flera giftermål än alla hertigen af Torlonias balar på 10 år. De varade emellertid endast från kl. 8 till 12, då hennes helsa ej tillät henne att vara längre uppe, och det var (j heller utan skal som hon valt just Thorsdagen till dessa sallskaper. De inhjudne gåsterne måste nemligen lemna henne en sjerdedels timma före midnatten, för att icke försynda sig mot Fredagen, som är den allmänna fastedagen, på hvilken alla theatrarne äro stängda i hela Italien. Det var en allmän sägen i Rom, att alla de äktenskap, hvilka voro stiftade i dessa sällska