Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1855, sida 2

romaner och noveller, de alldratleska alven ölversättningar. Att allt detta varit endast en ganska lös vat, hvilket dock ej hindrar att ju åtskilligt kan hafva varit välsmakande och lätt smält, inser enhvar. Men den lösa, om ock än så god, gör ej på längden tillsyllest till vare sig kroppens eller själens föda. Det är derföre ej utan, att ju man börjat längta efter någon fastare spis. Det är då med glädje vi gå att korteligen anmäla några arbeten, som tillhöra det sednare slaget. I första rummet må i detta fall nämnas det redan förut en gång i förbigående citerade å3:dje hältet af Sk mnadingavisk Fauna af S. Nilsson; sjerde delen. Fiskarna. Med I detta häfte har den berömde författaren afslutat silt stora arbete öfver Skandinaviens Ryggradsdjur, hvilket, börjadt för flera år tillbaka, anses utgöra en epok i den Skandinaviska zoologiens studium. Det är den mognade frukten af 43 års oafbrutna vetenskapliga studier och forskningar, som prof. Nilsson här öfverlemnat i den svenska allmänhetens händer, och hvarmed han icke blott tjenat vetenskapen och ärat faderneslandet, utan ock upprest åt sig sjelf en minnesvård, som skall öfverlefva alla andra, som möjligen kunna ägnas honom. Såsom icke varande män af facket, utan fastmer med vår uppmärksamhet rigtad åt helt andra håll, kunna vi naturligtvis ej ingå i något vetenskapligt bedömmande af prof. Nilssons verk. Men detta verk äger en sida, som gör äfven oss i viss mån berättigade att yttra oss om detsamma: det är dess rigtning åt det praktiska lifvet och deraf betingade populära framstallningssätt. Försn har nemligen icke blott asfsett, att uppfylla alla vetenskapens stränga fordringar, uti arternas indelning och bestämmande; hans mål har tillika varit att lemna en handbok öfver Fiskarna, deri hvar och en, som finge för sig en okänd fisk, hvars namn, lefnadssätt och användande han önskade veta, kunde med säkerhet uppsöka honom och erhålla den önskade upplysningen. Vi hafva förut anfört några ypperliga satser, som sörs:n i detta bälte uttalar, rörande äfven zoologiska vetenskapens betydelse för det praktiska lifvet. Men förf:n har ej uttalat dessa sanningar allenast såsom allmänna sat ser; han har just genom detta sitt verk gjort dem praktiskt gällande, i det han meddelat en hop upplysningar icke blott rörande fiskarna, deras lefnadssätt och användbarhet, utan ock rörande fiskerierna och fiskodlingen. Det torde tillåtas oss att någon gång framdeles, allteftersom utrymmet kan det medgifva, meddela några af de förträffliga och nyttiga underrättelser förf:n i detta hänseende lemnar. Tillsvidare vilja vi blott anmärka, att det gläder oss att prof. Nilsson härmed brutit en fördom, som länge blifvit gjord gällande af den vetenskapliga aristokratien, hvilken, såsom hvarje annan aristokrati, har sin dryga portion högfärd och fåfänga, den fördomen nemligen, att vetenskapen, den rena vetenskapen, borde ställa sig obesmittad af dessa praktiska syften, med hvilka åtskilliga naturforskare (bland hvilka dock olyckligtvis sjelfva Linne) besudlat henne. Det är tid på att denna högsärd upphör; att vetenskapsmannen lärer att tillbörligt uppskatta det praktiska lifvets fordringar och att tjena dem i den mening nemligen som det andliga tjenar det timliga, att upplysa och förädla detsamma. Då skall också å sin sida vetenskapen från det praktiska lifvets män tillvinna sig den vördnad och hyllning, som vi gerna ägna öfverlagsenheten, då den omnb. icke sätter sig på en alltför hög och förnäm ståndpunkt, dit våra svaga blickar icke nå, utan träder in ibland oss, med sina upplysningar, sina lärdomar och råd. Då prof. Nilssons arbete just är af en sådan beskaffenhet, att äfven den i vetenskapen oinvigde kan deraf hemta mycken frukt, uttala vi utan tvekan den önskan, att det måtte blifva så allmänt kändt som möjligt, hvarom man borde vara företrädesvis angelägen på sådana orter som denna, der siskerierna spela en så stor rol, och der de skulle kunna spela en ännu långt större, om vår djersva, ihärdiga fiskeriidkande kustallmoge erhölle den vågledning i sitt yrkes bedrisvande, som är högt af behofyet påkallad, och hvilken den i ganska väsentlig mån kan vinna i professor Nilssons ifrågavarande arbete. Vi sluta vår korta anmälan med att hembära den berömde naturforskaren vår tacksamhet för hans verk, och med den önskan att han ännu länge måtte bibehålla krast att med samma nit och lärdom sow hittills tjena sin vetenskap och sitt fådernesland. Ett annat arbete, som nyligen utkommit, hvilket äfven synes oss förtjena stor upmärksamhet, är Keglands Akerbruk a James Caird, på svenska utgilven af Hjalmar 2