i vattnet, t. ex. en så kallad sträcksimning, alltid uppkommer. Vattnets verkan såsom läkemedel uppenbarar sig på det sätt, att bölder och skabb ibland utslå. Man kan vara viss derom att hos barn, som hafva någon hemlig krämpa eller icke utbruten sjukdom, hvars orsak består uti tillvaron af osunda, för helsan menliga vät skor, uppkommer en sådan kris redan efter 5:te eller 6:te badningen. Okunnigneten beskref fordom detta förhållande sålunda, ett man blifvit smittad i vattnet. Detta är i grunden falskt och har afskräckt mången från den lika friska som uppfriskande böljan, hvilken sedermera. efter fortsatt badniag, läker de kroppens orenlighet den uttvingat. Intraslar det omnämnda förhåh ardet. har man all anledning att vara tillfredsställa, emedan man dymedelst undvikit ett kroniskt eller acut lidande, som til följd af ofvannämnde osunda vätskors qvarstannande inom kroppen förr eller senare utbrutit. Till ofvanstående, af simläraren Larsson meddelade, underrättelser, dem vi lånat ur Jönköpingsbladet kunna vi ännu tillägga söljande, som förefinnas i den af d:r L. A. Sotdin nyss utgifna skriften Den friska menniskans lif och helsovård: Man kon tidigare på året börja och sednare sluta att bada i salt än i sött vatten, ty förstnämnda vatten är mindre askylandeDet kallaste vatten som får begagnas till badning är det af omkring 13 grader Celsius värme. Soltsjobad äro, säsom mindre alkylande, för simmare sormånligare an bad i sött vatten, emedan man i de förre kan simma längre tid, såväl af nyssnämnde orsak som ock emedan det salta vattnet bär kroppen lättare. Simmande är den bästa motion man kan taga sig i sommarhettan. Är man uttröttad, så bör ej något kallt bad tagas. Man företage ej fastande någon längre simtur, utan förtäre en timma förut t. ex. ett glas mjölk med tvenne skorpor. Tidigare än mindst 3 timmar efter en hufvudmåltid (middag) bör man ej bada, och desto senare ju rikligare eller fetare måltiden varit. i Vid badningen gnide man kroppen för att få bort hudsmörjan, som är olöslig i vatten, emedan den till en del består af felt. Gnidningen bör företagas åt bröstet till; detta underlättar nemligen blodomloppet. Man begagne emellanåt vid badningen luktfri eller ofårgad mild tvål, och detta desto oftare, ju mera-det af behofvet är påkalladt. Förr eller sednare inställa sig i badet rysningar. Man bör ej uppehålla sig deruti så länge, att mer än en dylik rysning inträffar. Hufvudet och bröstet böra hastigt afkylas innan det kalla badet tages. Sedan denna afktylning skett, företages badet ofördröjligen. Under badet skall hufvudet ofta afkylas. Det är bättre att alldeles icke göra detta, än att göra det för sällan. Författaren af nämnde arbete uppgifver de kalla baden vara ett medel att förekomma förkylning samt att stärka kropp och själ. Han omnämner satt de gamle Grekerne ansågo för ett bevis på dålig uppfostran att ej kunna simma, och anför på ett ställe i sin bok så som allmän regel, att man ej bör föra ett s. k. Cklocklif, således ej bada, läsa o. s. v. på bestämda timmar. (Det enda undantaget härifrån äro mältidstimmarne, hvilka böra vara bestämda).