Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1855, sida 1

—————— .— —— de, för att ega rättighet att kalla henne fåfäng om hon emottog dessa lostal, eller dum om hon tillbakavisade dem; men hon fann i sin naturliga munterhet ett värn mot såväl det ena som det andra: hon hvarken emottog eller tillbakavisade det smicker, hvarmed hon öfverhopades. Understundom lyssnade hon på skämt till detsamma, men på ett sätt som om hon ville säga: jag åhör af höflighet de plattheter, som ni är så artig att uppvakta med. Stundom ätergaf hon det med ränta, då det kom från damer. Hon gaf dem diamanter tillbaka i stället för kristaller, och solar i stället för stjernor. Den oskyldiga elakhet, som småleende sramblickade genom allt detta, tillvann henne alla herrarnes tysta men enhälliga bifall. Det är så svårt att motstå ungdomens trollmakt, och på så sätt tillgick det att den vackraste flicka i Rom, utan att jaga efter infall och utan att tala illa om någon menniska, äfven blef förklarad för den snillrikaste. (Forts.)