Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1855, sida 2

ögonbryn, hennes något yppigt svallande lappar, hennes kinders fina form och de små gropar som då och då bildade sig på dem; men ingen bildhuggare, hvarken af forneller nutidens, skulle ha varit i stånd att ätergifva den rörelse, den friskhet och den liksom hemliga glädje, som besjalade dessa beundransvärda drag. Ungdomen i hela sin kraft syntes frambryta genom denna omklädnad; den blekhet, som låg öfver hennes ansigte, var frisk och kraftig, och liknade dessa alabasterlampor, åt hvilka ljuset inuti förlanar en så obeskriflig skärhet. I hennes kastaniebruna ögon, hvilka syntes nästan kolsvarta, fanns denna blandning af mildhet, förvåning och bäfvan, hvilken finnes hos den unga hinden, som på afstånd hör ljudet af hornet. Hennes långa, tjocka och silkeslena hår flätade sig rikt kring hennes hufvud, och tvenne tunga lockar nedföllo derifrån på hennes skuldror. Hennes fina, spensliga och kraftiga gestalt liknade de antika statyer, hvilkas åsyn väcker endast höga tankar och ädla önskningar, ehuru de visa sig obeslöjade och ej känna någon annan drägt än sin kyska skönhet. (Forts.)