Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1855, sida 2

rekom henne allting nytt och allt sporrade hennes nysikenhet: hon föraktade intet, ty det sanns intet, som ännu förekom henne tråkigt eller alldagligt. De enklaste historier egde för henne samma dragningskraft som den intressantaste roman. Geograsien förekom henne såsom den intressantaste vetenskap i verlden; då hon bläddrade i en atlas, hade hon samma känslor som en resande, hvilken vid hvarje steg upptäcker ett nytt Amerika. Kort sagdt: ingenting fanns som misshagade henne, ej en gång mathematiken; hon var förtjust öfver dessa små, torra och bestämda bevis; hon uppfattade vid första ögonkastet hur sinnrika de voro i all sin enkelhet, och jag tror knappt att det funnits någon sedan Pythagoras, som den pythagoreiska larosatsen gjort så mycket nöje. Vid slutet af år 1831 var Tolla, utan att hon ett enda ögonblick tänkt på att vinna den utmärkelse, som hennes far åsyftat, den öfversta i sin klass och erhöll vid prisutdelningen guldkorset under allmänna bisallsyttringar. Utan att tänka derpå fortfor hon att vara den första, tilldess hon fyllt sitt sjuttonde år. På hösten 1834 blef, tillfölje af ett dekret utaf tigen af Lucca, det kungliga institutet uppWoch eleverna återlemnades till sina familolla talade då mycket flytande franska elska; hon hade förvärfvat sig den lil