naste trakter af Italien, ja tillochmed från länderna på andra sidan hafvet och bergen. — Ryktet om de årliga examina och de belöningar för flit, som här utdelades, genljöd öfver hela halfön från Neapel till Venedig. Grefve Feraldi hoppades att ärelystnaden skulle bibringa dottren lust att arbeta, och att de så mycket eftertraktade premierna skulle förmå henne att inhemta den förlorade tiden. Han förde henne derför sjelf till förestånderskan för det kungliga institutet, grefvinnan Trebiiani. Tolla, som så plötsligt blifvit nödsakad att forma sig efter de ösfriges regelmassiga och nästan nunnaktiga skick, hade icke tid att sakna sin frihet, sin familj och skogarne vid Lariccia. Hon fick plötsligt en häftig passion för att studera; men nyfikenheten hade större del deri än taslingslusten. Hon bekymrade sig blott föga om att synas lärd, men hon kände en okuflig lust inom sig att beständigt lära mer. Alla hennes sjalssörmögenheter, hvilka så länge legat i dvala, trädde nu på en gång verksamhet, och det var som om den långa overksamheten mångdubblat hennes krafter i oändlighet. Hennes själ liknade dessa obrukade sträckor i den nya verlden, hvilka e Må vänta på en handfull utsäde för att föfrväna med sin fruktbarhet. I hennes okunnighet foIN 2 — —