studerand. C. N. E. Kiblgren, hr Herrman Tesdorpf, hr bryggare A. Regerer, hr C. Lampe med fru och 4 barn samt 3 däckspassagerare. Versar vid L. M. Rixorts RHegrafidöregsfest den 12 Juni 1855. O! Hvar är målet satt för menskans alla öden ifrån dess linda till dess bår? Den sista punkten är det Adams-arfvet döden; men Segerkronan återstår! — Se lifvets skymning kom och jordens fröjd försvunnit; men himlens hopp det lyfte dig. Du dygdens vän går bort, en bättre verld du funnit, der fjerran bortom mödans stig. Du lemnat vänner hår, som följa dig till griften och gerna följde dig der ofvan i De helga salarne upp öfver tidens skiften, med Guda-krona midt uti. O att vi der med dig lycksaligheten finna i goda själarnes förbund! Och liksom fosterbarn vid deras hembygd hinna i lefnadsmål dess aftonstund. Du lifvets skönhet känt — du föll bredvid dess blomma, ifrån dess törnen år du fri. Det ådla jorden bär vill hem till himlen komma förrn smärtans frö blef sått deri. De Tre och Tjugo år du fyllt i ungdom och i dygder de skola blomstra på din graf. Och minnet utaf dig bli qvar i våra bygder så värdigt som du det oss gaf. Ty uti vånners bröst skall byggas dig ett tempel åt minnet af din ungdoms vår, Och prydnaden deri bli evigt ditt exempel och offret blir vår afskeds-tår. Ack! denna afskeds-tår, som fuktar vänners öga, se honom falla på din mull; Han vattnar blommor och cypresser höga, som krönes utaf solens guld. Ty lidandet år klart och pröfningen tillika, men evig år ju dock dess lön. Bekymmer finns hår, de skola likvål vika, den hoppets stråla år så skön. Men när vid saknans stund vi vid din urna vaka och stämt vi lyrans sorgens ljud. Ej tidens hårda vind får din fristad skaka han skyddas utaf fridens Gud. Och när på fästets rymd vi dig bland stjernor söka så blicka ned till oss ibland; Det skall vår glädje bli, men ock vår långtan öka till englars hem från sorgens land. Farväl o vånner! J som stoftet följer Till långa hvilan i dess mörka bo! Min sista helsning ej för de mina döljer O! måtte deras hjerta finna ro. Tack vare Er, för hvarje stund i tiden För vånskap J egnade åt mig; Farvål föräldrar, syskon, vänner! — striden, Min strid år slut, jag vandrat lifvets stig. 15917.J UU SSV TITAN